1. Och Jesus gick ut till Oljeberget.
2. Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen[2].
3. Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hade
blivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett henne
fram,
4. sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärning
blivit beträdd med äktenskapsbrott.
5. Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger då
du?»
6. Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle få
något att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrev
med fingret på jorden.
7. Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sade
till dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenen
på henne.»
8. Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.
9. När de hörde detta[3], gingo de ut, den ene efter den andre,
först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, som
stod där kvar.
10. Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Har
ingen dömt dig?»
11. Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Icke
heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»][1]
12. Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; den
som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan
skall hava livets ljus.»
13. Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; ditt
vittnesbörd gäller icke.»
14. Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om mig
själv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jag
har kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jag
kommer, eller vart jag går.
15. I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16. Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid
icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
17. I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det
gäller såsom sant.
18. Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern,
som har sänt mig.
19. Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »I
kännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden I
ock min Fader.»
20. Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han talade
dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
hand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.
21. Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då söka
efter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnen
I icke komma.»
22. Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersom
han säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»
23. Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; I
ären av denna världen, jag är icke av denna världen.
24. Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om
I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra
synder.»
25. Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det som
jag redan från begynnelsen har uttalat för eder.
26. Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Men
han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av
honom, det talar jag ut inför världen.»
27. Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade till
dem.
28. Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I
första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig
själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig.
29. Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig
allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.»
30. När han talade detta, kommo många till tro på honom.
31. Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I
förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;
32. Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder
fria.»
33. De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit
trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?»
34. Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var
och en som gör synd, han är syndens träl.
35. Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får
förbliva där för alltid.
36. Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria.
37. Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig,
eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder.
38. Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I
haven hört av eder fader.»
39. De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus
svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams
gärningar.
40. Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder
sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke
Abraham.
41. Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro
icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen
annan.»
42. Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig,
ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja,
jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt
mig.
43. Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke
'stån ut med' att höra på mitt ord.
44. I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär
till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från
begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes
icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty
han är en lögnare, ja, lögnens fader.
45. Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning.
46. Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså
talar sanning, varför tron I mig då icke?
47. Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför
att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.
48. Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi
säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?»
49. Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer
hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig.
50. Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den
och som dömer.
51. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt
ord, han skall aldrig någonsin se döden.»
52. Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en
ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger
du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka
döden.'
53. Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju
dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig
själv?»
54. Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min
ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I
säger vara eder Gud.
55. Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och
om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare
likasom I; men jag känner honom och håller hans ord.
56. Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min
dag. Han fick se den och blev glad.»
57. Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu,
och Abraham har du sett!»
58. Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder:
Förrän Abraham blev till, är jag.»
59. Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde
sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.
[1] 7:53--8:11. Se Nya testamentets text i Ordförkl.
[2] och allt folket kom till honom, och han satte sig och lärde dem.
[3] och kände sig överbevisade av samvetet.
Project Runeberg, Sat Dec 7 15:46:29 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/43_08.html
