Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 3 Kapitlet

               Huru en kristen församling bör betrakta
               sina lärare.  Vikten av att bygga rätt på
               den sanna grunden, Kristus, och icke på
                egen visdom eller på mänskliga lärare.

  1.  Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till
      andliga människor, utan måste tala såsom till människor av
      köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
  2.  Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty
      det fördrogen I då ännu icke.  Ja, icke ens nu fördragen I det,
  3.  eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne.  Ty om avund och kiv
      finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och
      vandren I icke då på vanligt människosätt?
  4.  När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre:
      »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av
      människor?

  5.  Vad är då Apollos?  Vad är Paulus?  Allenast tjänare, genom vilka
      I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har
      beskärt åt var och en av dem.
  6.  Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
  7.  Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den
      som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
  8.  Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den
      andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter
      sitt särskilda arbete.
  9.  Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds
      byggnad.

 10.  Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en
      förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå.  Men
      var och en må se till, huru han bygger därpå.
 11.  Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen
      Jesus Kristus;
 12.  men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara
      stenar eller med trä, hö och strå,
 13.  så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens
      verk.  »Den dagen»[1] skall göra det kunnigt; ty den skall
      uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall
      elden pröva.
 14.  Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden,
      bliver beståndande, så skall han undfå lön;
 15.  men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen.
      Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

 16.  Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i
      eder?
 17.  Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom;
      ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.

 18.  Ingen bedrage sig själv.  Om någon bland eder menar sig vara
      vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att
      han skall kunna bliva vis.
 19.  Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud.  Det är ju
      skrivet:
        »Han fångar de visa i deras klokskap»;
 20.  så ock:
        »Herren känner
        de visas tankar,
        han vet att de äro fåfängliga.»

 21.  Så berömme sig då ingen av människor.  Allt hör ju eder till;
 22.  det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen,
      det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall
      komma, alltsammans hör eder till.
 23.  Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.

[1]  Se Dagen i Ordförkl.