Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 6 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 6 Kapitlet

                Korintierna böra icke gå till rätta med
                 varandra, allra minst inför hednisk
                   domstol.  Otukt tillhör icke den
               kristliga friheten, utan är en synd mot
                Gud, ty människans kropp är Guds Andes
                               tempel.

  1.  Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en
      annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de
      orättfärdiga?
  2.  Veten I då icke att de heliga skola döma världen?  Men om nu I
      skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att
      döma i helt ringa mål?
  3.  I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi
      icke då kunna döma i timliga ting?
  4.  Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana
      ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i
      församlingen!
  5.  Eder till blygd säger jag detta.  Är det då så omöjligt att bland
      eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina
      bröder?
  6.  Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och
      det inför de otrogna?

  7.  Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta
      med varandra.  Varför liden I icke hellre orätt?  Varför låten I
      icke hellre andra göra eder skada?
  8.  I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot
      bröder.

  9.  Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till
      arvedel?  Faren icke vilse.  Varken otuktiga människor eller
      avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka
      sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
 10.  varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller
      roffare skola få Guds rike till arvedel.
 11.  Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder
      rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i
      Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.

 12.  »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt.  »Allt är
      mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
 13.  Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud
      göra till intet.  Däremot är kroppen icke för otukt, utan för
      Herren, och Herren för kroppen;
 14.  och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft
      uppväcka oss.
 15.  Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar?  Skall jag nu
      taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar?  Bort det!
 16.  Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver
      en kropp med henne?  Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
 17.  Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.

 18.  Flyn otukten.  All annan synd som en människa kan begå är utom
      kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen
      kropp.
 19.  Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande,
      som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke
      ären edra egna?
 20.  I ären ju köpta, och betalning är given.  Så förhärligen då Gud i
      eder kropp.