Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 12 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 12 Kapitlet

               Andens olika gåvor och deras rätta bruk.

  1.  Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder,
      mina bröder, huru med dem förhåller sig.
  2.  I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis
      föras bort till de stumma avgudarna.
  3.  Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som
      talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej
      heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.

  4.  Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.
  5.  Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.
  6.  Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme,
      han som verkar allt i alla.
  7.  Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en
      så, att de kunna bliva till nytta.
  8.  Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en
      annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,
  9.  åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas
      helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,
 10.  åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan
      att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan
      att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när
      någon talar tungomål.
 11.  Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter
      sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

 12.  Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och
      likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra
      en enda kropp, likaså är det med Kristus.
 13.  Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och
      samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro
      trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande
      utgjuten över oss.
 14.  Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.
 15.  Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till
      kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.
 16.  Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke
      till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.
 17.  Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln?  Och om den hel
      och hållen vore öra, var funnes då lukten?
 18.  Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på
      det sätt som han har velat.
 19.  Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva
      kroppen?
 20.  Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock
      är en enda.
 21.  Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej
      heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»
 22.  Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som
      mest nödvändiga.
 23.  Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
      dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas
      för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,
 24.  under det att de andra icke behöva något sådant.  Men när Gud
      sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare
      delen få en så mycket större heder,
 25.  så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen,
      utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.
 26.  Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om
      åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

 27.  Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin
      mån.
 28.  Och Gud har i församlingen satt först och främst några till
      apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje
      några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar,
      ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller
      till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara
      styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.
 29.  Icke äro väl alla apostlar?  Icke äro väl alla profeter?  Icke
      äro väl alla lärare?  Icke utföra väl alla kraftgärningar?
 30.  Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor?  Icke tala väl alla
      tungomål?  Icke kunna väl alla uttyda?
 31.  Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.

      Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan
      härlig väg.