Bibeln / Paulus' brev till galaterna, 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till galaterna, 5 Kapitlet

           Paulus varnar galaterna för judiskt lagväsende:
               de äro ju kallade till frihet, dock icke
               till en frihet i köttsligt sinne och med
                 köttets gärningar, utan till ett liv
                 under Andens ledning och med Andens
                              gärningar.

  1.  För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss.  Stån
      därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på
      eder.

  2.  Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så
      bliver Kristus eder till intet gagn.
  3.  Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att
      han är pliktig att fullgöra hela lagen.
  4.  I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva
      rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.
  5.  Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är
      vårt hopp.
  6.  Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren
      eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är
      verksam genom kärlek.

  7.  I begynten edert lopp väl.  Vem har nu lagt hinder i eder väg,
      så att I icke mer lyden sanningen?
  8.  Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.
  9.  Litet surdeg syrar hela degen.
 10.  För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I
      icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar
      förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må
      vara.
 11.  Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade
      omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse?
      Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen.  --
 12.  Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig
      ända till avstympning.

 13.  I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke
      friheten så, att köttet får något tillfälle.  Fastmer mån I
      tjäna varandra genom kärleken.
 14.  Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen
      detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»
 15.  Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till,
      att I icke bliven uppätna av varandra.

 16.  Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I
      förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.
 17.  Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två
      ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad
      I viljen.
 18.  Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.

 19.  Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet,
      lösaktighet,
 20.  avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede,
      genstridighet, tvedräkt, partisöndring,
 21.  missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant,
      varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt,
      att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.

 22.  Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet,
      godhet, trofasthet,
 23.  saktmod, återhållsamhet.  Mot sådant är icke lagen.
 24.  Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött
      tillika med dess lustar och begärelser.

 25.  Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.
 26.  Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra
      och avundas varandra.