Paulus' brev till efesierna, 1 Kapitlet
Paulus hälsar de kristna till vilka
brevet är ställt, lovar Gud för den
välsignelse som genom Kristus har kommit
både judar och hedningar till del,
tackar Gud för det goda han har hört om
församlingen och beder för denna, talar
om Kristi upphöjelse.
1. Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga
som bo i Efesus[1], de i Kristus Jesus troende.
2. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
Jesus Kristus.
3. Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i
Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga
välsignelse,
4. såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i
honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.
5. Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig,
genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
6. den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den
älskade.
7. I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra
synder, efter hans nåds rikedom.
8. Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till
del, med all vishet och allt förstånd,
9. i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt
det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,
10. om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd,
det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i
himmelen och på jorden.
11. I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro
bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin
egen viljas råd.
12. Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus
redan i förväg hava ägt ett hopp.
13. I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord,
eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock
haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade
helige Ande,
14. vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans
egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.
15. Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder
kärlek till alla de heliga,
16. har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder,
när jag tänker på eder i mina böner.
17. Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens
Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till
kunskap om sig,
18. och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån
hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på
härlighet hans arv är bland de heliga,
19. och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt
i enlighet med den väldiga styrkas kraft,
20. varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom
från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska
världen,
21. över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och
herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna
tidsålder, utan ock i den tillkommande.
22. »Allt lade han under hans fötter.»
Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över
allting --
23. åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom
som uppfyller allt i alla.
[1] Se Nya testamentets text i Ordförkl.
Project Runeberg, Sat Dec 7 15:46:29 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/49_01.html