Bibeln / Paulus' första brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

         Paulus' första brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet

               Paulus, som icke själv har kunnat besöka
                tessalonikerna, har sänt Timoteus till
                    dem och gläder sig nu över de
                underrättelser som denne har fört med
                            sig tillbaka.

  1.  Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna
      ensamma kvar i Aten,
  2.  och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid
      förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka
      och uppmuntra eder i eder tro,
  3.  så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden.  Ty I veten
      själva att sådana äro oss förelagda.
  4.  Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle
      komma att utstå lidanden.  Så har nu ock skett, det veten I.
  5.  Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer
      kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag
      fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att
      vårt arbete skulle bliva utan frukt.
  6.  Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat
      för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss
      att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter
      att se oss, likasom vi längta efter eder,
  7.  nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått
      hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
  8.  Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
  9.  Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för
      all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
 10.  Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra
      ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.

 11.  Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna
      vägen till eder.
 12.  Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande
      kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek
      som vi hava till eder,
 13.  så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet
      inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han
      kommer med alla sina heliga.