Bibeln / Jakobs' brev, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                       Jakobs' brev, 1 Kapitlet

                Jakob hälsar de kristna av Israel, som
                bo kringspridda bland folken; förmanar
               dem till ståndaktighet i frestelser och
               till en gudsdyrkan som visar sig verksam
                          i goda gärningar.

  1.  Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv
      stammar som bo kringspridda bland folken.
      >Joh. 7:35.

  2.  Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i
      allahanda frestelser,
      >1 Petr. 1:6 f.
  3.  och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta
      ståndaktighet.
      >Rom. 5:3.
  4.  Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning,
      så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något
      stycke.

  5.  Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig
      sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord,
      och den skall bliva honom given.
      >1 Kon. 3:5 f. Ords. 2:3 f. Jer. 29:12 f. Vish. 8:21.
      >Matt. 7:7 f. Jak. 5:13 f.
  6.  Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik
      havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
      >Matt. 21:21 f. Mark. 11:24. Joh. 14:13 f.
  7.  En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från
      Herren --
  8.  en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina
      vägar.
      >Jak. 4:8.

  9.  Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
      >Jak. 2:5.
 10.  Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets
      blomster skall han förgås.
      >Ps. 103:15 f. Jes. 40:6 f. 2 Kor. 12:9 f. 1 Petr. 1:24.
 11.  Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och
      dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock
      den rike förvissna mitt i sin ävlan.
      >1 Joh. 2:17.

 12.  Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har
      bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har
      lovat åt dem som älska honom.
      >Matt. 10:22. 2 Tim. 4:7 f. 1 Petr. 3:14. Upp. 2:10.

 13.  Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans
      frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så
      frestar han icke heller någon.
      >Syr. 15:11.
 14.  Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som
      han drages och lockas.
      >Rom. 7:7 f.
 15.  Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och
      när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
      >Rom. 6:23.
 16.  Faren icke vilse, mina älskade bröder.
 17.  Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned
      ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring
      äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
      >Joh. 3:27. 1 Kor. 4:7. 1 Joh. 1:5. 
 18.  Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens
      ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har
      skapat.
      >Joh. 1:13. 1 Kor. 4:15. 1 Petr. 1:23. Upp. 14:4.
 19.  Det veten I, mina älskade bröder.

      Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala
      och sen till vrede.
      >Ords. 17:27. Syr. 5:11. Jak. 3:1 f., 13.
 20.  Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
 21.  Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar,
      och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som
      kan frälsa edra själar.
      >Luk. 8:11, 15. Rom. 1:16. 13:12. Kol. 3:8. 1 Petr. 2:1 f.
 22.  Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest
      bedragen I eder själva.
      >Matt. 7:21, 24 f. Luk. 11:28. Rom. 2:13. 1 Joh. 3:7. 
 23.  Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han
      lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
      >Matt. 7:26 f.
 24.  när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter
      strax hurudan han var.
 25.  Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag,
      och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en
      verklig görare, han varder salig i sin gärning.
      >Joh. 8:31 f. 13:17. Rom. 8:2. Jak. 2:12. 
 26.  Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan
      bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
      >Ps. 39:2. 1 Petr. 3:10. 
 27.  En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern,
      är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i
      deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
      >Job 31:16 f. Jes. 58:6 f. Matt. 25:35 f. Joh. 17:15. Rom. 12:2.