Johannes' uppenbarelse, 14 Kapitlet
Lammet med de tecknade på Sions berg.
Domsförkunnelse genom tre änglar. Löfte
till dem som dö i Herren. De två
skördeänglarna.
1. Och jag fick se Lammet stå på Sions berg jämte det ett hundra
fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
på sina pannor.
2. Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora
vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag
hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.
3. Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de
äldste vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära
sig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro
friköpta ifrån jorden.
4. Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro
såsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet varthelst det
går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling
åt Gud och Lammet.
5. Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro
ostraffliga.
6. Och jag såg en annan ängel flyga fram uppe i himlarymden; han
hade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem som
bo på jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål och
folk.
7. Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; ty
stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom
som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.
8. Och ännu en annan ängel följde honom; denne sade: »Fallet,
fallet är det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka
av sin otukts vredesvin.»
9. Och ännu en tredje ängel följde dem; denne sade med hög röst:
»Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
märke på sin panna eller på sin hand,
10. så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt
i hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eld
och svavel, i heliga änglars och i Lammets åsyn.
11. Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters
evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som
tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med
dess namn.
12. Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som
hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.»
13. Och jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro de
döda som dö i Herren härefter. Ja, säger Anden, de skola få
vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.»
14. Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en
människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och i
sin hand en vass lie.
15. Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst
till den som satt på skyn: »Låt din lie gå, och inbärga skörden;
ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogen
till skörd.»
16. Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och
jorden blev avbärgad.
17. Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl han
hade en vass lie.
18. Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt över
elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa
lien; han sade »Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna
från vinträden på jorden, ty deras druvor äro fullmogna.»
19. Och ängeln högg till med sin lie på jorden och skar av frukten
ifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes stora
vinpress.
20. Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut från
pressen och steg ända upp till betslen på hästarna, på en
sträcka av ett tusen sex hundra stadier.
Project Runeberg, Sat Dec 7 15:46:29 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/66_14.html