Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Moseboken - 37 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 37:17-36.
Första Moseboken.
56
17 Mannen svarade: "De hava
brutit upp härifrån; ty jag hörde dem
säga: ’Låtom oss gå till Dotain\"
Då gick Josef vidare efter sina
bröder och han fann dem i Dotan.
18 När de nu på avstånd fingo
se honom, innan han ännu hade
hunnit fram till dem, lade de råd
om att döda honom.
19 De sade till varandra: "Se, där
kommer drömmaren.
20 Upp, låt oss nu dräpa honom
och kasta honom i en brunn; sedan
kunna vi säga, att ett vilddjur har
ätit upp honom. Så få vi se, huru
det går med hans drömmar."
21 Men när Ruben hörde detta,
ville han rädda honom undan deras
händer och sade: "Låt oss icke slå
ihjäl honom." 1 Mos. 42: 22.
22 Ytterligare sade Ruben till dem:
"Utgjuten icke blod; kasten honom
i brunnen här i öknen, men bären
icke hand på honom." Han ville
nämligen rädda honom undan deras
händer och föra honom tillbaka till
hans fader.
23 Då nu Josef kom fram till sina
bröder, togo de av honom hans
livklädnad, den fotsida klädnaden,
som han hade på sig,
24 och grepo honom och
kastade honom i brunnen; men
brunnen var tom, intet vatten fanns däri.
25 Därefter satte de sig ned för
att äta. När de då lyfte upp sina
ögon, fingo de se ett tåg av
ismae-liter komma från Gilead, och deras
kameler voro lastade med
dragant-gummi, balsam och ladanum, de voro
på väg med detta ned till Egypten.
26 Då sade Juda till sina bröder:
"Vad gagn hava vi därav, att vi
dräpa vår broder och dölja hans
blod?
27 Nej, låt oss sälja honom till
ismaeliterna; må vår hand ickekomma
vid honom, ty han är ju vår broder,
vårt eget kött." Och hans bröder
lydde honom.
28 Då nu midjanitiska köpmän
kommo där förbi, drogo de upp
Josef ur brunnen; och de sålde
Josef för tjugo siklar silver till
ismaeliterna. Dessa förde så Josef
till Egypten.
Ps. 105: 17. Vish. 10: 13. Apg. 7: 9.
29 När sedan Ruben kom tillbaka
till brunnen, se, då fanns Josef icke
i brunnen. Då rev han sönder sina
kläder
30 och vände tillbaka till sina
bröder och sade: "Gossen är icke där,
vart skall jag nu taga vägen?"
31 Men de togo Josefs livklädnad
och slaktade en bock och doppade
klädnaden i blodet;
32 därefter sände de den fotsida
livklädnaden hem till sin fader och
läto säga: "Denna hava vi funnit;
se efter, om det är din sons
livklädnad eller icke."
33 Och han kände igen den och
sade: "Det är min sons livklädnad;
ett vilddjur har ätit upp honom, för
visso är Josef ihjälriven."
1 Mos. 44: 28.
34 Och Jakob rev sönder sina
kläder och svepte säcktyg om sina
länder och sörjde sin son i lång tid.
35 Och alla hans söner och alla
hans döttrar kommo för att trösta
honom; men han ville icke låta
trösta sig utan sade: "Jag skall med
sorg fara ned i dödsriket till min
son." Så begrät hans fader honom.
36 Men medaniterna förde honom
till Egypten och sålde honom till
Potifar, som var hovman hos Farao
och hövitsman för drabanterna.
1 Mos. 39: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
