Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Moseboken - 42 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 42: 17-36.
Första Moseboken.
64
må pröva, om I haven talat sanning.
Ty om så icke är, då aren I spejare,
så sant Farao lever."
17 Därefter lät han hålla dem
allasammans i fängelse under tre dagar.
18 Men på tredje dagen sade Josef
till dem: "Om I viljen leva, så gören
på detta sätt, ty jag fruktar Gud:
19 aren I redliga män, så må en
av eder, I bröder, stanna såsom
fånge i huset, där I haven suttit
fängslade; men I andra mån fara
eder väg och föra hem med eder
den säd, som I haven köpt till hjälp
mot hungersnöden hemma hos eder.
20 Fören sedan eder yngste
broder hit till mig; om så edra ord visa
sig vara sanna, skolen I slippa att
dö." Och de måste göra så.
21 Men de sade till varandra: "För
visso hava vi dragit skuld över oss
genom det som vi gjorde mot vår
broder; ty vi sågo hans själs ångest,
när han bad oss om misskund, och
vi ville dock icke lyssna till honom.
Därför hava vi själv akomrriit i denna
ångest."
22 Ruben svarade dem: "Sade jag
icke till eder: ’Försynden eder icke
på gossen’? Men I lyssnaden icke
till mig; se, därför utkräves nu hans
blod." 1 Mos. 37:21 f.
23 Men de visste icke, att Josef
förstod detta, ty han talade med
dem genom tolk.
24 Och han vände sig bort ifrån
dem och grät. Sedan vände han
sig åter till dem och talade med
dem; och han tog Simeon ut ur
deras krets och lät fängsla honom
inför deras ögon.
25 Och Josef bjöd, att man skulle
fylla deras säckar med säd och lägga
vars och ens penningar tillbaka i
hans säck och giva dem kost för
resan. Och man gjorde så med dem.
26 Och de lastade säden på sina
åsnor och foro därifrån.
27 Men när vid ett viloställe en
av dem öppnade sin säck för att
giva foder åt sin åsna, fick han se
sina penningar ligga överst i säcken.
28 Då sade han till sina bröder:
"Mina penningar hava blivit lagda
hit tillbaka; se, de äro här i min
säck." Då blevo de utom sig av
häpnad och sågo förskräckta på
varandra och sade: "Vad har Gud
gjort mot oss!"
29 När de kommo hem till sin
fader Jakob i Kanaans land,
berättade de för honom allt vad som
hade hänt dem och sade:
30 "Mannen, som var herre där i
landet, tilltalade oss hårt och
behandlade oss, såsom om vi ville
be-speja landet.
31 Men vi sade till honom: ’Vi
äro redliga män och inga spejare;
32 vi äro tolv bröder, samma
faders söner; en är icke mer till, och
den yngste är nu hemma hos vår
fader i Kanaans land.’
33 Men mannen, som var herre i
landet, svarade oss: ’Därav skall
jag veta, att I aren redliga män:
lämnen kvar hos mig en av eder,
I bröder; tagen så, vad I haven köpt
till hjälp mot hungersnöden hemma
hos eder och faren eder väg.
34 Sedan mån I föra eder yngste
broder hit till mig, så kan jag veta,
att I icke aren spejare utan redliga
män. Då skall jag giva eder
broder tillbaka åt eder, och I skolen
fritt få draga omkring i landet.’"
35 När de sedan tömde sina säckar,
fann var och en sin penningpung i
sin säck. Och då de och deras
fader fingo se penningpungarna, blevo
de förskräckta.
36 Och Jakob, deras fader, sade
till dem: "I gören mig barnlös; Jo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
