Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Moseboken - 31 Kapitlet - 32 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Andra Moseboken, Kap. 31: 11-32: 10.
11 äntligen smörjelseoljan och den
välluktande rökelsen till helgedomen.
De skola utföra sitt arbete i alla
stycken, såsom jag har bjudit dig.
12 Och Herren talade till Mose
och sade:
13 Tala du till Israels barn och
säg: Mina sabbater skolen I hålla,
ty de äro ett tecken mellan mig och
eder från släkte till släkte, för att
I skolen veta, att jag är Herren,
som helgar eder.
1 Mos. 2:2. 2 Mos. 20:8 f. Hes. 20: 12.
14 Så hållen nu sabbaten, ty den
skall vara eder helig. Den, som
ohelgar den, skall straffas med
döden, ty var och en, som på den
dagen gör något arbete, han skall
utrotas ur sin släkt.
4 Mos. 15:32 f. Matt 12: 1 f.
15 Sex dagar skall arbete göras,
men på den sjunde dagen är
vilo-sabbat, en Herrens helgdag. Var
och en, som gör något arbete på
sabbatsdagen, skall straffas med
döden. 2 Mos. 23: 12.
16 Och Israels barn skola hålla
sabbaten, så att de fira den släkte
efter släkte, såsom ett evigt
förbund.
17 Den skall vara ett evärdligt
tecken mellan mig och Israels barn;
ty på sex dagar gjorde Herren
himmel och jord, men på sjunde
dagen vilade han och tog sig ro.
18 När han nu hade talat ut med
Mose på Sinai berg, gav han honom
vittnetsbördets två tavlor, tavlor av
sten, på vilka Gud hade skrivit med
Sitt finger. 2 Mos. 32: 16. 5 Mos. 4: 13. 9:10.
32 Kapitlet.
Guldkalven. Herrens vrede och Moses förbon.
Folkets straff.
Men när folket såg, att Mose
dröjde att komma ned från
berget, församlade de sig omkring
Aron och sade till honom: "Upp,
gör oss en gud, som kan gå
framför oss; ty vi veta.icke, vad som har
vederfarits denne Mose, honom, som
förde oss upp ur Egyptens land."
Apg. 7: 40.
2 Då sade Aron till dem: "Tagen
guldringarna ut ur öronen på edra
hustrur, edra söner och edra
döttrar, och bären dem till mig."
3 Då tog allt folket av sig
guldringarna, som de hade i öronen,
och de buro dem till Aron;
4 och han tog emot guldet av dem
och formade det med en mejsel och
gjorde därav en gjuten kalv. Och
de sade: "Detta är din Gud, Israel,
han som har fört dig upp ur
Egyptens land." ps. 106:19 f.
5 När Aron såg detta, byggde han
ett altare åt honom. Och Aron lät
utropa och säga: "I morgon bliver
en Herrens högtid."
6 Dagen därefter stodo de bittida
upp och offrade brännoffer och buro
fram tackoffer; och folket satte sig
ned till att äta och dricka, och
därpå stodo de upp till att leka.
1 Kor. 10: 7.
7 Då sade Herren till Mose: "Gå
dit ned, ty ditt folk, som du har
fört upp ur Egyptens land, har tagit
sig till, vad fördärvligt är.
5 Mos. 9: 12 f.
8 De hava redan vikit av ifrån
den väg, som jag bjöd dem gå; de
hava gjort sig en gjuten kalv. Den
hava de tillbett, åt den hava de
offrat och sagt: ’Detta är din Gud,
Israel, han som har fört dig upp ur
Egyptens land’".
9 Och Herren sade ytterligare till
Mose: "Jag ser, att detta folk är
ett hårdnackat folk. 2 Mos. 33:3.
10 Så låt mig nu vara, på det att
min vrede må brinna mot dem, och
på det att jag må förgöra dem; dig
vill jag sedan göra till ett stort folk."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
