Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josua - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2:5-22.
Josua.
300
5 och när porten skulle stängas,
sedan det hade blivit mörkt, gingo
männen ut, och jag vet icke, vart
de togo vägen; skynden eder att
sätta efter dem, så fån I nog fatt
i dem."
6 Men hon hade fört dem upp på
taket och gömt dem under
linstjälkar, som hon hade där, utbredda
på taket.
7 Så satte nu männen efter dem
åt Jordan till, bort emot vadställena;
och man stängde stadsporten, så
snart förföljarna hade begivit sig åstad.
8 Men innan de främmande
männen hade lagt sig, steg hon upp till
dem på taket
9 och sade till dem: "Jag vet, att
Herren har givit eder detta land,
och att förskräckelse för eder har
fallit över oss, ja, att alla landets
inbyggare äro i ångest för eder.
2 Mos. 15: 14 f. 23:27. 5 Mos. 11:25.
10 Ty vi hava hört, huru Herren
lät vattnet i Röda havet torka ut
framför eder, när I drogen ut ur
Egypten, och vad I haven gjort med
amoréernas konungar, de två på
andra sidan Jordan, Sihon och Og,
huru I gåven dem till spillo.
2 Mos. 14:21 f. 4 Mos. 21:23f., 33 f.
Jos 4:23.
11 Då vi hörde detta, blevo våra
hjärtan förfärade, och numera har
ingen mod att stå eder emot; ty
Herren, eder Gud, är Gud, uppe
i himmelen och nere på jorden.
5 Mos. 4: 39. Jos. 5: 1. Ps. 135: 6.
12 Så loven mig nu med ed vid
Herren, att eftersom jag har gjort
barmhärtighet med eder, så skolen
ock I göra barmhärtighet med min
faders hus och giva mig ett säkert
tecken därpå
13 och låta min fader och min
moder, mina bröder och mina systrar
leva, så ock alla, som tilllhöra dem,
och rädda oss från döden/
14 Männen sade till henne: "Med
vårt eget liv svara vi för edert,
såframt I icke förråden vårt
förehavande; när Herren giver oss landet,
skola vi bevisa dig barmhärtighet
och trofasthet."
15 Då släppte hon ned dem genom
fönstret med ett tåg; ty hennes hus
låg invid stadsmuren, så att hon
bodde invid själva muren.
16 Och hon sade till dem: "Gån
upp i bergsbygden, så att edra
förföljare icke träffa på eder; och
hållen eder gömda där i tre dagar, till
dess edra förföljare hava kommit
tillbaka, så kunnen I sedan fortsätta
eder färd."
17 Och männen sade till henne:
"Vi vilja likväl vara fria från den
ed, som du nu har tagit av oss,
18 om du, när vi komma in ilandet,
underlåter att binda detta röda snöre
i det fönster, genom vilket du har
släppt ned oss, och likaledes om du
icke har din fader och din moder
och dina bröder, alla av din faders
hus, samlade hemma hos dig.
19 Dock, om någon går åstad utom
dörrarna till ditt hus, så komme
hans blod över hans eget huvud,
och vi äro utan skuld; om däremot
någons hand kommer vid en av
dem, som äro inne i ditt hus, så
må dennes blod komma över vårt
huvud.
20 Och om du förråder vårt
förehavande, så äro vi likaledes fria
ifrån den ed, som du har tagit av
oss."
21 Hon svarade: "Vare det, såsom
I haven sagt." Och så lät hon dem
gå, och de drogo åstad. Men hon
band det röda snöret i fönstret.
22 Så drogo de nu åstad och kommo
upp i bergsbygden och stannade där
i tre dagar, till dess att deras
förföljare hade vänt tillbaka; ty dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
