Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josua - 22 Kapitlet - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 22:29-23: 9.
Josua.
330
rens altare, som våra fäder hava
gjort, men icke till brännoffer eller
till slaktoffer, utan till att vara ett
vittne mellan oss och eder.’
29 Bort det, att vi skulle sätta oss
upp mot Herren och nu vända oss
bort ifrån Herren genom att bygga
ett altare till brännoffer eller till
spisoffer eller slaktoffer, ett annat
än Herrens, vår Guds, altare, som
står framför hans tabernakel."
30 Då nu prästen Pinehas och
menighetens hövdingar, nämligen
huvudmännen för Israels ätter, som
voro med honom, hörde, vad
Ru-bens barn, Gads barn och Manasse
barn, talade, behagade det dem.
31 Och Pinehas, prästen Eleasars
son, sade till Rubens barn, Gads
barn och Manasse barn: Nu hava
vi förnummit, att Herren är mitt
ibland oss, därav nämligen, att I
icke haven velat begå en sådan
otrohet mot Herren. Därmed haven
I ock räddat Israels barn undan
Herrens hand."
32 Därefter vände Pinehas,
prästen Eleasars son, jämte hövdingarna
tillbaka från Rubens barn och Gads
barn i Gileads land, in i Kanaans land
till de övriga israeliterna och avgåvo
sin berättelse härom inför dem.
33 Denna behagade Israels barn,
och Israels barn lovade Gud; och
de tänkte icke mer på att draga upp
till strid mot dem för att fördärva
det land, där Rubens barn och Gads
barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads
barn gåvo namn åt altaret; de sade:
"Ett vittne är det mellan oss, att
Herren är Gud."
23 Kapitlet.
Josua förmanar folket.
En lång tid härefter, när Herren
hade låtit Israel få ro för alla
dess fiender runt omkring, och då
Josua var gammal och kommen till
hög ålder,
2 kallade han till sig hela Israel,
dess äldste, dess huvudmän, dess
domare och dess tillsyningsmän och
sade till dem: jos. 24: i.
"dag är nu gammal och kommen
till hög ålder.
3 Och I haven själva sett allt, vad
Herren, eder Gud, gjorde med alla
dessa folk, när I drogen härin, ty
Herren, eder Gud, stridde själv
för eder. 5 Mos. 3: 22.
4 Se, dessa folk, som ännu äro
kvar, har jag genom lottkastning
fördelat åt eder till arvedel, efter
edra stammar, allt ifrån Jordan
intill Stora havet västerut, för att icke
nämna alla de folk, jag har utrotat.
5 Och Herren, eder Gud, skall
själv driva dem undan för eder, och
förjaga dem för eder, så att I
skolen taga deras land i besittning,
såsom Herren, eder Gud, har lovat
eder.
2 Mos. 14: 14. 23: 27.
6 Men våren I nu ståndaktiga i
att hålla och göra allt, vad som är
föreskrivet i Moses lagbok, så att
I icke viken av därifrån vare sig till
höger eller till vänster,
5 Mos. 5: 32. 17: 11, 20. 28: 14. Jos. 1: 7.
7 och icke träden i gemenskap
med dessa folk, som ännu äro kvar
här jämte eder, ej heller namnen
deras gudars namn eller svärjen
vid dem eller tjänen och tillbedjen
dem.
2 Mos. 23: 13, 24. Jer. 5: 7. Sef. 1: 5.
8 Nej, till Herren, ederGud, skolen
I hålla eder, såsom I haven gjort ända
till denna dag,
9 varför ock Herren har fördrivit
för eder stora och mäktiga folk,
så att ingen har kunnat stå eder
emot ända till denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>