Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Samuelsboken - 14 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14:13-30. Första Samuelsboken.
392
"Följ mig ditupp; ty Herren har
givit dem i Israels hand."
13 Och Jonatan klättrade på
händer och fötter uppför, och hans
va-pendragare följde honom. Och de
föllo för Jonatan; och hans
vapen-dragare gick efter honom och gav
dem dödsstöten. 3 Mos. 26:7 f.
14 I det första anfallet nedgjorde
så Jonatan och hans vapendragare
vid pass tjugo män på en sträcka
av vid pass ett halvt plogland.
15 Då uppstod förskräckelse i
lägret på fältet och bland allt folket;
utposterna och de som hade gått ut
för att härja grepos ock av
förskräckelse. Och marken darrade,
så att en förskräckelse ifrån Gud
Uppstod. 1 Mos. 35: 5. 2 Mos. 14: 24 f.
1 Sam. 7: 10. 13: 16 f. Ps. 76: 13.
16 Och Sauls väktare i Gibea i
Benjamin fingo se, att hopen var i
upplösning, och att man sprang hit
och dit.
17 Då sade Saul till folket, som
han hade hos sig: "Hållen mönstring
och sen efter, vem som har gått
ifrån oss." När de då höllo
mönstring, funno de, att Jonatan och hans
vapendragare icke voro där.
18 Då sade Saul till Ahia: "För
hit Guds ark." Ty Guds ark fanns
på den tiden bland Israels barn.
1 Sam. 4: 3 f.
19 Medan Saul ännu talade med
prästen, tilltog larmet i filistéernas
läger allt mer och mer. Då sade
Saul till prästen; "Låt det vara."
20 Och Saul och allt det folk, som
han hade hos sig, församlade sig
och drogo till stridsplatsen; där fingo
de se, att den ene hade lyft sitt
svärd mot den andre, så att en
mycket stor förvirring hade uppstått.
Dom. 7: 22. 2 Krön. 20: 23.
21 Och de hebréér, som sedan
gammalt lydde under filistéerna, och
som hade dragit hitupp med dem
och voro här och där i lägret, dessa
slöto sig nu ock till de israeliter,
som anfördes av Saul och Jonatan.
22 Och när de israeliter, som hade
gömt sig i Efraims bergsbygd, hörde,
att filistéerna flydde, satte alla dessa
också efter dem och deltogo i striden.
23 Så gav Herren Israel seger på
den dagen, och striden fortsattes
ända bortom Bet-Aven.
24 När nu Israels män på den
dagen voro hårt ansträngda, band Saul
folket med följande ed:
"Förbannad vare den man, som förtär
någon föda före aftonen, och innan
jag har tagit hämnd på mina
fiender." Så smakade då ingen av
folket någon föda.
25 Och när de allasammans
kom-mo in i skogsbygden, låg honung
på marken.
26 Men när folket hade kommit
in i skogsbygden och fått se den
utflutna honungen, vågade dock ingen
föra handen upp till munnen, ty
folket fruktade för eden.
27 Jonatan däremot hade icke hört,
när hans fader band folket med
eden; därför räckte han ut staven,
som han hade i sin hand, och
doppade dess ända i honungskakan, och
förde så handen till munnen; då
kunde hans ögon åter se klart.
28 Men en man bland folket tog
till orda och sade: "Din fader har
bundit folket med en dyr ed och
sagt: ’Förbannad vare den man, som
i dag förtär någon föda’". Och
folket var uttröttat.
29 Jonatan svarade: "Min fader har
därmed dragit olycka över landet.
Sen huru klara mina ögon hava
blivit, därför att jag smakade något
litet av honungen här.
30 Hur mycket mer, om folket i
dag hade fått äta sig mätta av bytet,
som de hade tagit från sina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
