Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Konungaboken - 12 Kapitlet - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Första Konungaboken. Kap. 12: 33-13:14.
i Juda, och steg då upp till altaret;
så gjorde han i Betel för att offra
åt de kalvar, som han hade låtit
göra. Och de män, som han hade
gjort till offerhöjdspräster, lät han
göra tjänst i Betel. 3 Mos. 23: 34 f.
13 Kapitlet.
Gudsmannen från Juda och hans profetia mot
altaret i Betel. Den gamle profeten i Betel och
gudsmannens död. Jerobeams fortsatta för-
syndelser.
12: 33. HPill det altare, som han hade
1 gjort i Betel, steg han
alltså upp på femtonde dagen i
åttonde månaden, den månad, som
han av eget påfund hade valt. Han
anordnade nämligen då en högtid
för Israels barn och steg upp till
altaret för att där tända offereld.
1 Men då kom på Herrens
befallning en gudsman från Juda till
Betel, just när Jerobeam stod vid
altaret för att där tända offereld.
2 Och mannen ropade mot altaret
på Herrens befallning och sade:
"Altare! Altare! Så säger Herren:
Se, åt Davids hus skall födas en son
vid namn Josia; han skall på dig
slakta offerhöjdsprästerna, som
antända offereld på dig, och
människoben skall man då bränna upp på dig."
2 Kon. 23: 15 f.
3 På samma gång angav han ett
tecken, i det han sade: "Detta är
tecknet på, att det är Herren, som
har talat: se, altaret skall rämna,
och askan därpå skall spillas ut."
4 När konung Jerobeam hörde
dessa ord, som gudsmannen ropade
mot altaret i Betel, räckte han ut
sin hand från altaret och sade:
"Gripen honom." Men handen,
som han hade räckt ut mot honom,
förvissnade, och han kunde icke
draga den tillbaka till sig igen.
5 Och altaret rämnade, och askan
på altaret spilldes ut; det var det
tecken, som gudsmannen på Herrens
befallning hade angivit.
6 Då tog konungen till orda och
sade till gudsmannen: "Bönfall
inför Herren, din Gud, och bed för
mig, att jag må kunna draga min
hand tillbaka till mig igen." Och
gudsmannen bönföll inför Herren;
och konungen kunde då draga sin
hand tillbaka till sig igen, och den
var likadan som förut.
2 Mos. 8: 8. 9:28. 10: 17. 4 Mos. 21: 7.
7 Då talade konungen till
gudsmannen: "Kom hem med mig och
vederkvick dig, sedan vill jag giva
dig en gåva."
8 Men gudsmannen svarade
konungen: "Om du än vill giva mig
hälften av vad som finnes i ditt hus,
så kommer jag dock icke med dig;
här på orten vill jag varken äta
eller dricka. 4 Mos. 22:18. 24:13.
9 Ty så har Herren genom sitt
ord bjudit mig och sagt: Du skall
varken äta eller dricka och ej heller
vända tillbaka samma väg du har
gått hit."
10 Därefter gick han sina färde en
annan väg och vände icke tillbaka
samma väg han hade kommit till
Betel.
11 Men i Betel bodde en gammal
profet. Dennes son kom och
förtäljde för honom allt vad
gudsmannen den dagen hade gjort i
Betel, huru han hade talat till
konungen. När de hade förtäljt detta
för sin fader,
12 frågade deras fader dem, vilken
väg han hade gått. Och hans söner
visste, vilken väg gudsmannen, som
kom från Juda, hade gått.
13 Då sade han till sina söner:
"Sadlen åsnan åt mig." När de då
hade sadlat åt honom, satte han sig på den
14 och begav sig åstad efter
gudsmannen och fann honom sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
