Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Konungaboken - 17 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Första Konungaboken. Kap. 17:5-24.
5 Då gick han bort och gjorde
såsom Herren hade befallt; han gick
bort och uppehöll sig vid bäcken
Kerit, som österifrån rinner ut i
Jordan.
6 Och korparna förde till honom
bröd och kött om morgonen, och
bröd och kött om aftonen, och sin
dryck fick han ur bäcken.
7 Men efter någon tid torkade
bäcken ut, därför att det icke regnade
i landet.
8 Då kom Herrens ord till honom;
han sade:
9 "Stå upp och gå till Sarefat, som
hör till Sidon, och uppehåll dig där.
Se, jag har där bjudit en änka att
förse dig med föda." Luk. 4: 25 f.
10 Han stod upp och gick till
Sarefat. Och när han kom till
stadsporten, fick han där se en änka,
som samlade ved. Då ropade han
till henne och sade: "Hämta litet
vatten åt mig i kärlet, så att jag får
dricka."
11 När hon nu gick för att hämta
det, ropade han efter henne och
sade: "Tag ock med dig ett stycke
bröd åt mig."
12 Men hon svarade: "Så sant
Herren, din Gud, lever, jag äger
icke en kaka bröd, utan allenast en
handfull mjöl i krukan och.litet olja
i kruset. Och se, här har jag
samlat ihop ett par vedpinnar, och jag
går nu hem och tillreder det åt mig
och min son, för att vi må äta det
OCh Sedan dö. 2 Kon. 4: 2 f.
13 Då sade Elia till henne: "Frukta
icke; gå och gör såsom du har sagt.
Men red först till en liten kaka
därav åt mig och bär ut den till
mig; red sedan till åt dig och din
son.
14 Ty så säger Herren, Israels
Gud: Mjölet i krukan skall icke taga
slut, och oljan i kruset skall icke
tryta, intill den dag, då Herren
låter det regna på jorden."
15 Då gick hon åstad och gjorde
såsom Elia hade sagt. Och hon
hade sedan att äta, hon själv och
han och hennes husfolk, en lång tid.
Matt. 10: 40 f.
16 Mjölet i krukan tog icke slut,
och oljan i kruset tröt icke, i
enlighet med det ord, som Herren
hade talat genom Elia.
17 Men härefter hände sig, att
kvinnans, hans värdinnas, son blev sjuk;
hans sjukdom blev mycket svår, så
att han till slut icke mer andades.
18 Då sade hon till Elia: "Vad har
du med mig att göra, du gudsman?
Du har kommit till mig, för att min
missgärning skulle bliva ihågkommen,
så att min son måste dö." Luk. 5:8.
19 Men han sade till henne: "Giv
mig din son." Och han tog honom
ur hennes famn och bar honom upp
i salen,- där han bodde, och lade
honom på sin säng.
20 Och han ropade till Herren
och sade: "Herre, min Gud, har
du väl kunnat göra så illa mot denna
änka, vilkens gäst jag är, att du har
dödat hennes son?"
21 Därefter sträckte han sig ut
över gossen tre gånger och ropade
till Herren och sade: "Herre, min
Gud, låt denna gosses själ komma
tillbaka in i honom."
2 Kon. 4: 34 f. Apg. 20: 10.
22 Och Herren hörde Elias röst,
och gossens själ kom tillbaka in i
honom, och han fick liv igen.
23 Och Elia tog gossen och bar
honom från salen ned i huset och
gav honom åt hans moder. Och
Elia sade: "Se, din son lever."
Luk. 7: 15.
24 Då sade kvinnan till Elia: "Nu
vet jag, att du är en gudsman, och
att Herrens ord i din mun är
sanning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
