Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Konungaboken - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
Första Konungaboken. Kap. 18:20-36.
20 Då sände Ahab omkring bland
alla Israels barn och lät församla
profeterna på berget Karmel.
21 Och Elia trädde fram för allt
folket och sade: "Huru länge viljen
I halta på båda sidor? Är det
Herren som är Gud, så följen efter
honom; men om Baal är det, så följen
efter honom." Och folket svarade
honom icke ett ord.
Jos. 24: 15. Dom. 6: 31.
22 Då sade Elia till folket: "Jag
allena är kvar såsom Herrens
profet, och Baals profetor äro fyra
hundra femtio man. i Kon. 19: 10.
23 Må man nu giva oss två tjurar,
och må de välja ut åt sig den ena
tjuren och stycka den och lägga den
på veden, utan att tända eld därpå,
så vill jag reda till den andra tjuren
och lägga den på veden, utan att
tända eld därpå.
24 Därefter mån I åkalla eder guds
namn, men själv vill jag åkalla
Herrens namn. Den gud, som då
svarar med eld, han vare Gud."
Allt folket svarade och sade: "Ditt
förslag är gott."
25 Då sade Elia till Baals
profeter: "Väljen ut åt eder den ena
tjuren och reden till den, I först,
ty I aren flertalet; åkallen därefter
eder guds namn, men eld fån I icke
tända."
26 Då togo de den tjur, som han
gav dem, och redde till den; sedan
åkallade de Baals namn från
morgonen ända till middagen och
ropade: "Baal, svara oss." Men icke
ett ljud hördes, och ingen svarade.
Och alltjämt haltade de åstad kring
altaret, som man hade gjort.
Hab. 2: 19.
27 När det så blev middag,
gäckades Elia med dem och sade:
"Ropen ännu högre, ty visserligen är
han en gud, men han har väl något
att begrunda, eller ock har han gått
avsides, eller är han på resa;
kanhända sover han, men då skall han
väl vakna."
28 Då ropade de ännu högre och
ristade sig, såsom deras sed var,
med svärd och spjut, så att blodet
kom ut på dem. 5 Mos. 14: 1.
29 När det sedan hade blivit
eftermiddag, fattades de av profetiskt
raseri och höllo så på ända till den
tid, då spisoffret frambäres. Men
icke ett ljud hördes, ingen svarade,
och ingen tycktes heller akta på dem.
2 Mos. 29: 39. 4 Mos. 28: 3 f.
30 Och Elia sade till allt folket:
"Träden hitfram till mig." Så trädde
nu allt folket fram till honom. Då
satte han åter i stånd Herrens
altare, som hade blivit nedrivet.
31 Elia tog tolv stenar, lika många
som Jakobs söners stammar - den
mans till vilken detta Herrens ord
hade kommit: "Israel skall vara ditt
namn." I Mos. 32: 28. 35: 10.
Jos. 4: 5, 20. 2 Kon. 17: 34.
32 Och han byggde av stenarna
ett altare i Herrens namn och gjorde
omkring altaret en grav, stor nog
för ett utsäde av två sea-mått.
33 Därefter lade han upp veden,
styckade tjuren och lade den på
veden.
34 Sedan sade han: "FyIlen fyra
krukor med vatten, och gjuten ut
vattnet över brännoffret och veden."
Han sade ytterligare: "Gören så
ännu en gång." Och de gjorde så
för andra gången. Därefter sade
han: "Gören så för tredje gången."
Och de gjorde så för tredje gången.
35 Och vattnet flöt runt omkring
altaret; och han lät fylla också graven
med vatten.
36 Då nu tiden var inne att fram-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
