Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nehemja - 1 Kapitlet - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 1:5-2:8.
N ehemja.
656
och fastade och bad inför
himmelens Gud.
5 Och jag sade: "Ack, Herre,
himmelens Gud, du store och
fruktansvärde Gud, du som håller förbund
och bevarar nåd mot dem, som älska
dig och hålla dina bud.
2 Mos. 20: 6. 34: 6 f. 4 Mos. 14: 18. 5 Mos.
5: 10. 7:9. Neh. 9: 17. Ps. 86: 15. 103:8.
145: 8. Dan. 9: 4.
6 låt ditt öra akta härpå, och låt
dina ögon vara öppna, och hör din
tjänares bön, den som jag nu beder
inför dig både dag och natt, för
Israels barn, dina tjänare, i det att
jag bekänner Israels barns synder,
dem som vi hava begått mot dig;
ty också jag och min faders hus
hava syndat.
7 Vi hava svårt förbrutit oss mot
dig; vi hava icke hållit de bud och
stadgar och rätter, som du gav din
tjänare Mose.
8 Men tänk på det ord, som du
gav din tjänare Mose, när du sade:
’Om I aren otrogna, så skall jag
förströ eder bland folken;
3 Mos. 26: 27 f., 40 f. 5 Mos. 4: 27 f. 28: 64.
9 men om I vänden om till mig
och hållen mina bud och gören
efter dem, då vill jag, om än edra
fördrivna vore vid himmelens ända,
likväl församla dem därifrån och
låta dem komma till den plats, som
jag har utvalt till boning åt mitt
namn.’ 5 Mos. 30: 1 f.
10 De äro ju dina tjänare och ditt
folk, som du har förlossat genom
din stora kraft och din starka hand.
11 Ack, Herre, låt ditt öra akta
på din tjänares bön, ja, på vad dina
tjänare bedja, de som vilja frukta
ditt namn; låt nu din tjänare vara
lyckosam och låt honom finna
barmhärtighet inför denne man."
dag var då munskänk hos
konungen.
2 Kapitlet.
Nehemja får tillstånd att hygga upp Jerusalems
murar och vidtager förberedelser därtill.
I månaden Nisvan, i Artasastas
tjugonde regeringsår, vid ett
tillfälle då vin stod framsatt för
konungen, tog jag vinet och gav det
åt honom. Och jag hade icke förr
visat mig sorgsen inför honom;
2 men nu sade konungen till mig:
"Varför ser du så sorgsen ut? Du
är ju icke sjuk; du måste hava
någon hjärtesorg." Då blev jag
övermåttan häpen.
3 Och jag sade till konungen: "Må
konungen leva evinnerligen! Skulle
jag icke se sorgsen ut, då den stad,
där mina fäders gravar äro, ligger
öde och dess portar äro förtärda
av eld."
Neh. 1:3. Dan. 2: 4. 3:9. 5:10. 6:21.
4 Konungen sade till mig: "Vad
är det då du begär?" Då bad jag
en bön till himmelens Gud
5 och sade till konungen: "Om
det så täckes konungen, och om du
finner behag i din tjänare, så beder
jag, att du ville låta mig fara till
Juda, till den stad, där mina fäders
gravar äro, på det att jag åter må
bygga upp den."
6 Då frågade konungen mig, allt
under det att drottningen satt vid
hans sida: "Huru länge kan din resa
räcka, och när kan du komma
tillbaka?" Då det nu alltså täcktes
konungen att låta mig fara,,uppgav jag
för honom en bestämd tid.
7 Och jag sade till konungen: "Om
det så täckes konungen, så må brev
givas mig till ståthållarna i landet
på andra sidan floden, att de låta
mig fara därigenom, till dess jag
kommer till Juda,
8 så ock ett brev till Asaf,
upp-syningsmannen över den kungliga
skogsparken, att han låter mig få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
