Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nehemja - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 6: 1 - 17.
N ehemja.
662
6 Kapitlet.
Försåtliga anslag mot Nehemja. Muren färdig.
När nu Sanballat och Tobia och
araben Gesem och våra övriga
fiender hörde, att jag hade byggt
upp muren, och att det icke mer
fanns någon rämna i den - om
jag ock vid den tiden ännu icke
hade satt in dörrar i portarna -
Neh. 2: 19.
2 då sände Sanballat och Gesem
bud till mig och läto säga: "Kom,
låt oss träda tillsammans i Kefirim
i Onos dal." De tänkte nämligen
göra mig något ont.
3 Men jag skickade bud till dem
och lät säga: "Jag har ett stort
arbete för händer och kan icke
komma ned. Arbetet kan ju icke vila,
såsom dock måste ske, om jag
lämnade det och komme ned till eder."
4 Och de sände samma bud till
mig fyra gånger; men var gång gav
jag dem samma svar som förut.
5 Då sände Sanballat för femte
gången till mig sin tjänare med
samma bud, och denne hade nu
med sig ett öppet brev.
6 Däri var skrivet: "Det förljudes
bland folken och påstås jämväl av
Gasmu, att du och judarna haven
i sinnet att avfalla, och att det är
därför du bygger upp muren, ja,
att du vill bliva deras konung -
sådant säger man.
7 Du lär ock hava beställt
profeter, som i Jerusalem skola utropa
och förkunna, att du är konung i
Juda. Eftersom nu konungen nog
får höra talas härom, därför må du
nu komma, så att vi få rådslå med
varandra."
8 Då sände jag bud till honom
och lät svara: "Intet av det du
säger har någon grund, utan det är
dina egna påfund."
9 De ville nämligen alla skrämma
oss, i tanke att vi då skulle förlora
allt mod till arbetet, och att detta
så skulle bliva ogjort.
Styrk nu i stället mitt mod!
10 Men jag gick hem till Semaja,
son till Delaja, son till Mehetabel;
han höll sig då inne. Och han
sade: "Låt oss tillsammans gå till
Guds hus, in i templet, och sedan
stänga igen templets dörrar. Ty de
skola komma för att dräpa dig; om
natten skola de komma för att
dräpa dig."
11 Men jag svarade- "Skulle en
man sådan som jag vilja fly? Eller
kan väl en man av mitt slag gå in
i templet och dock bliva vid liv?
Nej, jag vill icke gå dit."
4 Mos. 18: 7.
12 Jag förstod nämligen, att Gud
icke hade sänt honom, utan att han
förebådade mig sådant, blott därför
att Tobia och Sanballat hade lejt
honom.
13 Han var lejd, för att jag skulle
låta skrämma mig till att göra såsom
han sade och därmed försynda mig;
på detta sätt ville de framkalla ont
rykte om mig för att sedan kunna
smäda mig.
14 Tänk, min Gud, på Tobia,
ävensom på Sanballat, efter dessa
hans gärningar, så ock på profetissan
Noadja och de andra profeterna,
som ville skrämma mig!
Ps. 74: 22 f.
15 Och muren blev färdig på
tjugofemte dagen i månaden Elul, efter
femtiotvå dagar.
16 När nu alla våra fiender hörde
detta, betogos de, alla de
kringboende folken, av fruktan och sågo,
att de hade kommit illa till korta;
ty de förstodo nu, att detta arbete
var vår Guds verk.
17 Vid denna tid sände ock Juda
ädlingar många brev till Tobia, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
