Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ester - 9 Kapitlet. Judarnas hämnd. Purimsfesten - 10 Kapitlet. Mordohais makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
och stadgade såsom lag för dem,
att de alltid, år efter år, skulle fira
den fjortonde och den femtonde
dagen i månaden Adar,
22
eftersom det var på dessa
dagar som judarna hade fått ro för
sina fiender, och eftersom i denna
månad deras bedrövelse hade blivit
förvandlad till glädje och deras sorg
till högtid. Därför skulle de fira
dessa dagar såsom gästabuds- och
glädjedagar, på vilka de skulle sända
gåvor till varandra av den mat de
hade tillagat, så ock skänker till de
fattiga.
23
Och judarna antogo såsom sed,
vad de nu hade begynt att göra,
det varom Mordokai hade skrivit
till dem —
24
detta eftersom hagagiten
Haman, Hammedatas son, alla judars
ovän, hade förehaft sitt anslag mot
judarna till att förgöra dem och hade
kastat pur, det är lott, till att
plötsligt överfalla och förgöra dem;
Est. 3: 7.
25
varemot konungen, när han
hade fått veta detta, hade givit
befallning och utfärdat en skrivelse
om att det onda anslag, som denne
hade förehaft mot judarna, skulle
vända tillbaka på hans eget huvud,
så att han själv och hans söner
hade blivit upphängda på pålen.
26
Fördenskull blevo dessa dagar
kallade purim efter ordet pur; och
fördenskull, i anledning av allt som
stod i detta brev, och vad de själva
härav hade sett, och vad som hade
vederfarits dem,
27
stadgade judarna och antogo
såsom orygglig sed för sig och sina
efterkommande och för alla, som
slöto sig till dem, att alltid, år efter
år, fira dessa båda dagar, efter
föreskriften om dem och på den för
dem bestämda tiden,
28
och att dessa dagar skulle
ihågkommas och firas i alla tider, i var
släkt, i vart hövdingdöme och i var
stad, så att dessa purimsdagar
oryggligt skulle hållas bland judarna och
deras åminnelse icke upphöra bland
deras efterkommande.
29
Men drottning Ester, Abihails
dotter, och juden Mordokai uppsatte
ånyo en skrivelse, i eftertryckliga
ordalag, för att stadga såsom lag,
vad som föreskrevs i detta nya brev
om purim.
30
Och skrivelser, vänligt och
välvilligt avfattade, utsändes till alla
judar i de ett hundra tjugosju
hövdingdömena i Ahasveros’ rike,
31
för att stadga såsom lag att de
skulle fira dessa purimsdagar på deras
bestämda tider, så som juden
Mordokai och drottning Ester stadgade för
dem, och så som de stadgade för
sig själva och sina efterkommande,
nämligen med föreskrivna fastor och
övliga klagorop.
32
Alltså blevo genom Esters
befallning dessa föreskrifter om purim
stadgade såsom lag; och den
tecknades upp i en bok.
Mordohais makt.
Och konung Ahasveros tog skatt
både av fastlandet och av öarna
i havet.
2
Och allt vad han i sin makt och
sin väldighet gjorde, ävensom
berättelsen om den storhet, till
vilken konungen upphöjde Mordokai,
det finnes upptecknat i de mediska
och persiska konungarnas krönika.
3
Ty juden Mordokai var konung
Ahasveros’ närmaste man, och han
var stor bland judarna och älskad
av alla sina bröder, eftersom han
sökte sitt folks bästa och lade sig
ut för alla sina landsmän till deras
välfärd.
1 Mos. 41: 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
