Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 9 Kapitlet. Jobs svar på Bildads första tal: Ingen han gå till rätta med Gud, men utan sak har Gud hemsökt Job.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13
Gud, han ryggar icke sin vrede;
för honom har Rahabs följe måst
böja sig;
Job 26: 12.
14
huru skulle då jag våga svara honom,
välja ut ord till att tala med honom?
15
Nej, om jag än hade rätt, tordes
jag dock ej svara;
jag finge anropa min motpart om
miskund.
16
Och om han än svarade mig
på mitt rop,
så kunde jag ej tro, att han lyssnade
till min röst.
17
Ty med storm hemsöker han mig
och slår mig med sår på sår, utan sak.
18
Han unnar mig icke att hämta andan;
nej, med bedrövelse mättar han mig.
19
Gäller det försteg i kraft: "Välan,
jag är redo!",
gäller det rätt: "Vem ställer mig till
ansvar?"
20
Ja, hade jag än rätt, så dömde
min mun mig skyldig;
vore jag än ostrafflig, så läte han
mig synas vrång.’
21
Men ostrafflig är jag! Jag aktar
ej mitt liv,
jag frågar icke efter, om jag får leva.
22
Det må gå som det vill, nu vare
det sagt:
han förgör den ostrafflige jämte den
ogudaktige.
Pred. 9: 2 f. Mal. 3: 14 f.
23
Om en landsplåga kommer med
plötslig död,
så bespottar han de oskyldigas
förtvivlan.
24
Jorden är given i de ogudaktigas hand,
och täckelse sätter han för dess
domares ögon.
Är det ej han, som gör det, vem är
det då?
25
Mina dagar hasta undan snabbare
än någon löpare,
de fly bort utan att hava sett någon
lycka;
26
de ila åstad såsom en farkost
av rör,
såsom en örn, när han störtar sig
ned på sitt byte.
Vish. 5: 10 f.
27
Om jag än besluter att förgäta
mitt bekymmer,
att låta min sorgsénhet fara och göra
mig glad,
28
så måste jag dock bäva för alla
mina kval;
jag vet ju, att du icke skall döma
mig fri.
29
Nej, såsom skyldig måste jag stå där;
varför skulle jag då göra mig fåfäng
möda?
30
Om jag än tvår mig i snö
och renar mina händer i lutsalt,
Jer. 2: 22.
31
så skall du dock sänka mig ned i polen,
så att mina kläder måste värn jas vid mig.
32
Ty han är ej min like, så att
jag vågar svara honom,
ej en sådan, att vi kunna gå till
doms med varandra;
Pred. 6: 10.
33
ingen skiljeman finnes mellan oss,
ingen som har myndighet över oss båda.
34
Må han blott vända av ifrån
mig sitt ris;
och må fruktan för honom ej
förskräcka mig;
Job 13: 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
