Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 15 Kapitlet. Elifas' andra tal: Jobs ord äro oförståndiga och övermodiga; ingen människa är rättfärdig; de ogudaktiga undkomma icke sitt straff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öser ut ord ur din mun?
14
Vad är en människa, att hon
skulle vara ren?
Vad en av kvinna född, att han
skulle vara rättfärdig?
1 Kon. 8: 46. 2 Krön. 6: 36. Job 25:4 f.
Ps. 14:2 f. Ords. 20:9. Pred. 7:21.
1 Joh. 1: 8, 10.
15
Se, ej ens på sina heliga kan
han förlita sig,
och himlarna äro icke rena inför
hans ögon;
Job 4: 17 f.
16
huru mycket mindre då den,
som är ond och fördärvad,
den man, som läskar sig med
orättfärdighet såsom med vatten!
17
Jag vill kungöra dig något, så
hör nu mig;
det som jag har skådat vill jag
förtälja,
18
vad visa män hava gjort kunnigt,
lagt fram såsom ett arv ifrån sina
fäder,
19
ifrån dem som allena fingo landet till gåva,
och bland vilka ingen främling
ännu hade trängt in:
20
Den ogudaktige har ångest i alla
sina dagar,
under de år, helt få, som beskäras
en våldsverkare.
Jes. 48: 22.
21
Skräckröster ljuda i hans öron;
när han är som tryggast, kommer
förhärjaren över honom.
3 Mos. 26:36. 5 Mos. 28:65. Job 18: 11.
22
Han har intet hopp om räddning
ur mörkret,
ty svärdet lurar på honom.
23
Såsom flykting söker han sitt
bröd: var är det?
Han förnimmer, att mörkrets dag
är för handen.
Job 18: 12.
24
Ångest och trångmål förskräcka honom,
han nedslås av dem såsom av en
stridsrustad konung.
25
Ty mot Gud räckte han ut sin hand,
och mot den Allsmäktige förhävde
han sig;
26
han stormade mot honom med
trotsig hals,
med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27
han höljde sitt ansikte med fetma
och samlade hull på sin länd;
Ps. 73:7.
28
han bosatte sig i städer, dömda
till förstöring,
i hus, som ej fingo bebos,
ty till stenhopar voro de bestämda.
29
Därför bliver han ej rik, och
hans gods består ej,
hans skördar luta ej tunga mot
jorden.
30
Han kan icke undslippa mörkret;
hans telningar skola förtorka av
hetta,
och själv skall han förgås genom
Guds muns anda.
31
I sin förvillelse må han ej lita
på vad fåfängligt är,
ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32
I förtid skall hans mått varda fyllt,
och hans krona skall ej grönska mer.
Job 22: 16. Ps. 55: 24. Pred. 9: 12.
33
Han bliver lik ett vinträd, som
i förtid mister sina druvor,
lik ett olivträd, som fäller sina
blommor.
34
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt,
såsom eld förtär hyddor, där mutor tagas.
35
Man går havande med olycka
och föder fördärv;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
