Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 19 Kapitlet. Jobs svar på Bildads andra tal: Gud gör orätt, när han så bryter ned Job och låter honom bliva övergiven av dem, som hava varit hans närmaste; dock vet Job, att hans förlossare lever.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7
Se, jag klagar över våld, men
får intet svar;
jag ropar, men får icke rätt.
Job 30: 20.
8
Min väg har han spärrat, så att
jag ej kommer fram,
och över mina stigar breder han
mörker.
Job 3: 23. Klag. 3: 5 f.
9
Min ära har han avklätt mig,
och från mitt huvud har han tagit
bort kronan.
10
Från alla sidor bryter han ned
mig, så att jag förgås;
han rycker upp mitt hopp, såsom
vore det ett träd.
11
Sin vrede låter han brinna mot mig
och aktar mig såsom sina ovänners like.
Job 13: 24. 16: 9. 33: 10. Klag. 2: 5.
12
Hans skaror draga samlade fram
och bereda sig väg till anfall mot mig;
de lägra sig runt omkring min hydda.
13
Långt bort ifrån mig har han
drivit mina fränder;
mina bekanta äro idel främlingar
mot mig.
Ps. 31: 12. 38: 12. 88: 9, 19.
14
Mina närmaste hava dragit sig undan,
och mina förtrogna hava förgätit mig.
15
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor
akta mig såsom främling;
en främmande man har jag blivit i
deras ögon.
16
Kallar jag på min tjänare, så
svarar han icke;
ödmjukt måste jag bönfalla hos
honom.
17
Min andedräkt är vidrig för min hustru,
jag väcker leda hos min moders barn.
18
Till och med de små barnen
visa mig förakt;
så snart jag står upp, tala de
ohöviskt mot mig.
Job 30: 1.
19
Ja, en styggelse är jag för alla
dem jag umgicks med;
de som voro mig kärast hava vänt
sig emot mig.
Ps. 41: 10. 55: 13 f. 88: 9.
20
Benen i min kropp tränga ut
i hud och hull;
knappt tandköttet har jag fått
behålla kvar.
Job 30: 30. Ps. 102: 6.
21
Haven miskund, haven miskund
med mig, I mina vänner,
då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22
Varför skolen I förfölja mig,
I såsom Gud,
och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23
Ack, att mina ord skreves upp,
ack, att de bleve upptecknade i en bok,
24
ja, bleve med ett stift av järn
och med bly
för evig tid inpräglade i klippan!
25
Dock, jag vet, att min förlossare lever,
och att han till slut skall stå fram
över stoftet.
Jes. 41: 14. Hos. 13: 14.
26
Och sedan denna min sargade
hud är borta,
skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
1 Kor. 13: 12.
27
Ja, honom skall jag få skåda,
mig till hjälp,
för mina ögon skall jag se honom,
ej såsom en främling;
därefter trånar jag i mitt innersta.
Ps. 17: 15. 1 Joh. 3: 2.
28
Men när I tanken: "Huru skola
vi icke ansätta honom!"
— såsom vore skulden att finna hos mig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
