Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 24 Kapitlet. Fortsättning av Johs svar på Elifas' tredje tal: Klagan över att Gud låter de värnlösa så lida och icke straffar våldsmännens missgärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de betryckta i landet måste gömma
sig med varandra.
5
Ja, såsom vildåsnor måste de
leva i öknen;
dit gå de och möda sig och söka
något till täring;
hedmarken är det bröd de hava åt
sina barn.
6
På fältet få de till skörd vad
boskap plägar äta,
de hämta upp det sista i den
ogudaktiges vingård.
7
Nakna ligga de om natten,
berövade sina kläder;
de hava intet att skyla sig med i
kölden.
8
Av störtskurar från bergen
genomdränkas de;
de famna klippan, ty de äga ej
annan tillflykt.
9
Den faderlöse slites från sin
moders bröst,
och den betryckte drabbas av
utpantning.
10
Nakna måste de gå omkring,
berövade sina kläder,
hungrande nödgas de bära på kärvar.
11
Inom sina förtryckares murar
måste de bereda olja,
de få trampa vinpressar och därvid
lida törst.
12
Utstötta ur människors samfund jämra de sig,
ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop.
Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13
Andra hava blivit fiender till ljuset;
de känna icke dess vägar
och hålla sig ej på dess stigar.
14
Vid dagningen står mördaren upp
för att dräpa den betryckte och fattige;
och om natten gör han sig till
tjuvars like.
15
Äktenskapsbrytarens ögon speja
efter skymningen,
han tänker: "Intet öga får känna
igen mig",
och sätter så ett täckelse framför
sitt ansikte.
16
När det är mörkt, bryta sådana
sig in i husen,
men under dagen stänga de sig inne;
ljuset vilja de icke veta av.
17
Ty det svarta mörkret räknas
av dem alla såsom morgon,
med mörkrets förskräckelser äro de
ju förtrogna.
18
"Men hastigt", menen I, "ryckes
en sådan bort av strömmen,
förbannad bliver hans del i landet;
till vingårdarna får han ej mer styra
sina steg.
19
Såsom snövatten fortares av torka och hetta,
så förtär dödsriket den som har syndat.
20
Hans moders liv förgäter honom,
maskar frossa på honom,
ingen finnes, som bevarar hans minne;
såsom ett träd brytes
orättfärdigheten av.
21
Så går det, när någon plundrar
den ofruktsamma, som intet föder,
och när någon icke gör gott mot
änkan."
22
Ja, men han uppehåller ock
våldsmännen genom sin kraft,
de få stå upp, när de redan hade
förlorat hoppet om livet;
23
han giver dem trygghet, så att de få vila,
och hans ögon vaka över deras vägar.
24
När de hava stigit till sin höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
