Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 40 Kapitlet. Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen). - 41 Kapitlet. Fortsättning av beskrivningen på Leviatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benen i hans kropp likna stänger
av järn.
14
Förstlingen är han av vad Gud har gjort;
hans skapare själv har givit honom
hans skära.
15
Ty foder åt honom frambära bergen,
där de vilda djuren alla hava sin lek.
16
Under lotusträd lägger han sig ned,
i skygdet av rör och vass.
17
Lotusträd giva honom tak och skugga,
pilträd hägna honom runt omkring.
18
Är floden än så våldsam, så
ängslas han dock icke;
han är trygg, om ock en Jordan
bryter fram mot hans gap.
19
Vem kan fånga honom, när han
är på sin vakt,
vem borrar en snara genom hans nos?
20
Kan du draga upp Leviatan med krok
och med en metrev betvinga hans tunga?
21
Kan du sätta en sävhank i hans nos
eller borra en hake genom hans käft?
22
Menar du, att han skall slösa
på dig många böner
eller tala till dig med mjuka ord?
23
Att han skall vilja sluta fördrag
med dig,
så att du finge honom till din träl
för alltid?
24
Kan du hava honom till
leksak såsom en fågel
och sätta honom i band åt dina
tärnor?
25
Pläga fiskarlag köpslå om honom
och stycka ut hans kropp mellan
krämare?
26
Kan du skjuta hans hud full
med spjut
och hans huvud med fiskharpuner?
27
Ja, försök att bära hand på honom,
du skall minnas den striden och
skall ej göra så mer.
28
Nej, den sådant vågar, hans
hopp bliver sviket,
han fälles till marken redan vid hans
åsyn.
Fortsättning av beskrivningen på Leviatan.
Så oförvägen är ingen, att han törs
reta denne.
Vem vågar då sätta sig upp mot mig
själv?
2
Vem har först givit mig något,
som jag alltså bör betala igen?
Mitt är ju allt vad som finnes under
himmelen.
2 Mos. 19: 5. Ps. 24: 1. 50: 12. Rom. 11: 35.
1 Kor. 10: 26.
3
Jag vill ej höra upp att tala om
hans lemmar,
om huru väldig han är, och huru
härligt han är danad.
4
Vem mäktar rycka av honom
hans pansar?
Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
5
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem?
Runtom hans tänder bor ju
förskräckelse.
6
Stolta sitta på honom sköldarnas rader;
hopslutna äro de med fast försegling.
7
Tätt fogar sig den ena intill den andra,
icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
8
Var och en håller ihop med den nästa,
de gripa ej in i varandra och skiljas ej åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
