Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Predikaren - 2 Kapitlet - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Predikaren.
Kap. 2: 17-3: ti
17 Och jag blev led vid livet, ty
illa behagade mig, vad som händer
under solen, eftersom allt är
fåfänglighet och ett jagande efter vind.
Job 3: 21. 14: 13.
18 Ja, jag blev led vid all den
möda, som jag hade gjort mig under
solen, eftersom jag åt någon annan,
som skall komma efter mig, måste
lämna vad jag har gjort.
Ps. 49: 18. Syr. 14: 4.
19 Och vem vet, om denne skall
vara en vis man eller en dåre? Men
ändå skall han få råda över allt det,
varpå jag har nedlagt min möda
och min vishet under solen. Också
detta är fåfänglighet.
20 Så begynte jag då att åter
förtvivla i mitt hjärta över all den
möda, som jag hade gjort mig under
solen.
21 Ty om en människa med vishet
och insikt och skicklighet har
utstått sin möda, så måste hon dock
lämna sin del åt en annan, som
icke har har haft någon möda
därmed. Också detta är fåfänglighet
och ett stort elände.
Ps. 39: 7. Klag. 5: 2.
22 da, vad gagn har människan
av all möda och hjärteoro, som hon
gör sig under solen? Prcd. i: 3.
23 Alla hennes dagar äro ju fulla
av plåga, och det besvär hon har är
fullt av grämelse; icke ens om natten
får hennes hjärta någon ro. Också
detta är fåfänglighet.
Job 7: 1 f. 14: 1. Pred. 5: 16.
24 Det är icke en lycka, som
beror av människan själv, att hon kan
äta och dricka och göra sig goda
dagar under sin möda. Jag insåg,
att också detta kommer från Guds
hand, hans som har sagt:
Pred. 5: 18.
25 "Vem kan äta, och vem kan
njuta mig förutan?" i Kon. 4: 22 f.
26 Ty åt den människa, som täckes
honom, giver han vishet och insikt
och glädje; men åt syndaren giver
han besväret att samla in och lägga
tillhopa för att det sedan må tillfalla
någon, som täckes Gud. Också
detta är fåfänglighet och ett jagande
efter vind.
Ps. 97: 11. Ords. 13: 21 f. 28: 8.
3 Kapitlet.
Allt går sin givna gång, och allt är fåfängligheto
Människorna äro såsom fänaden.
Allting har sin tid, och vart
företag under himmelen har sin stund.
Pred. 9: 11.
2 Födas har sin tid, och dö har
sin tid. Plantera har sin tid, och
rycka upp det planterade har sin tid.
1 Mos. 8: 22. Job 14: 5.
3 Dräpa har sin tid, och läka har
sin tid. Bryta ned har sin tid, och
bygga upp har sin tid.
4 Gråta har sin tid, och le har sin
tid. Klaga har sin tid, och dansa
har sin tid.
5 Kasta undan stenar har sin tid,
och samla ihop stenar har sin tid.
Taga i famn har sin tid, och
avhålla sig ifrån famntag har sin tid.
6 Söka upp har sin tid, och tappa
bort har sin tid. Förvara har sin
tid, och kasta bort har sin tid.
7 Riva sönder har sin tid, och sy
ihop har sin tid. Tiga har sin tid,
och tala har sin tid. syr. 20: 6 f.
8 Älska har sin tid, och hata har
sin tid. Krig har sin tid, och fred
har sin tid.
9 Vad förmån av sin möda har då
den, som arbetar? pred. i: 3. 2:22.
10 dag såg, vilket besvär Gud har
givit människors barn till att plåga
sig med.
11 Allt har han gjort skönt för
sin tid, ja, han har ock lagt evig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
