Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeremia - 49 Kapitlet - 50 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Jeremia.
Kap, 49: 34-50: 11.
en ödemark till evärdlig tid;
ingen mer skall bo där
och intet människobarn där vistas.
34 Detta är vad som kom till
profeten Jeremia såsom Herrens ord
om Elam, i begynnelsen av Sidkias,
Juda konungs, regering; han sade:
Jer. 21: 2. Jer. 25: 25.
35 Så säger Herren Sebaot: Se,
jag skall bryta sönder Elams båge,
deras yppersta makt.
36 Och från himmelens fyra ändar
skall jag låta fyra vindar komma
mot Elam och skall förströ dess folk
åt alla dessa väderstreck; och intet
folk skall finnas, dit icke de
fördrivna ifrån Elam skola komma.
37 Och jag skall göra elamiterna
förfärade för sina fiender och för
dem som stå efter deras liv, och jag
skall låta olycka komma över dem,
min vredes glöd, säger Herren. Jag
skall sända svärdet efter dem, till
dess att jag har gjort ände på dem.
38 Och jag skall sätta upp min
tron i Elam och förgöra där både
konung och furstar, säger Herren.
39 Men i kommande dagar skall
jag åter upprätta Elam, säger Herren.
Jer. 48: 47.
50 Kapitlet.
Profetia om Babel.
Detta är det ord, som Herren
talade om Babel, om kaldéernas
land, genom profeten Jeremia.
Jes. 13: 1 f.
2 Pörkunnen detta bland folken
och kungören det och resen upp ett
baner; kungören det, döljen det icke.
Sägen: Babel är intaget, Bel har
kommit på skam, Merodak är
krossad; ja, dess avgudar hava
kommit på skam, dess eländiga
avgudar äro krossade.
3 Ty ett folk drager upp mot det
norrifrån, som skall göra dess land
till en ödemark, så att ingen kan
bo däri; både människor och djur
Skola fly bort. Jer. 9: 10.
4 I de dagarna och på den tiden,
säger Herren, skola Israels barn
komma vandrande tillsammans med
Juda barn; under gråt skola de gå
åstad och söka Herren, sin Gud.
Jer. 3: 18, 21. 31: 9.
5 De skola fråga efter Sion; hitåt
skola deras ansikten vara vända:
"Kommen! Må man nu hålla fast
vid Herren i ett ev(gt förbund, som
aldrig varder förgätet."
6 En vilsekommen hjord var mitt
folk. Deras herdar hade fört dem
vilse och läto dem irra omkring på
bergen. Så strövade de från berg
till höjd och glömde sin rätta
lägerplats.
7 Alla, som träffade på dem, åto
upp dem, och deras ovänner sade:
"Vi ådraga oss ingen skuld därmed."
Så skedde, därför att de hade
syndat mot Herren, rättfärdighetens
boning, mot Herren, deras fäders
hopp. Jer. 2: 3. 40: 3.
8 Plyn ut ur Babel, dragen bort
ifrån kaldéernas land, och bliven
lika bockar, som hasta framför
hjorden.
Jes. 48: 20. Jer 51: 6, 45. Upp. 18: 4.
9 Ty, se, jag skall uppväcka från
nordlandet en hop av stora folk
och föra dem upp mot Babel, och
de skola rusta sig till strid mot det;
från det hållet skall det bliva
intaget. Deras pilar skola vara såsom
en lyckosam hjältes, som icke
vänder tillbaka utan seger.
10 Och Kaldeen skall lämnas till
plundring; dess plundrare skola alla
få nog, säger Herren.
11 Ja, om I än glädjens och fröjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
