Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 22 Kapitlet - 23 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 22:34-23: 12. Evangelium enligt Matteus.
40
34 Men när fariséerna fingo höra,
att han hade stoppat munnen till
på sadducéerna, samlade de sig
tillhopa;
35 och en av dem, som var
lagklok, ville snärja honom och frågade:
Mark. 12: 28 f. Luk. 10: 25.
36 "Mästare, vilket är det yppersta
budet i lagen?"
37 Då svarade han honom: "’Du
skall älska Herren, din Gud, av allt
ditt hjärta och av all din själ och
av allt ditt förstånd.’
5 Mos. 6: 5.
38 Detta är det yppersta och
förnämsta budet.
39 Därnäst kommer ett, som är
detta likt: ’Du skall älska din nästa
såsom dig själv.’
3 Mos. 19: 18. Rom, 13: 9. Gal. 5: 14.
1 Tim. 1: 5. Jak. 2: 8.
40 På dessa två bud hänger hela
lagen och profeterna."
Matt. 7: 12.
41 Men då nu fariséerna voro
församlade, frågade Jesus dem
Mark. 12: 35 f. Luk. 20: 41 f.
42 och sade: "Vad synes eder om
Messias, vems son är han?" De
svarade honom: "Davids."
43 Då sade han till dem: "Huru
kan då David, genom andeingivelse,
kalla honom ’herre’? Han säger ju:
44 ’Herren sade till min herre:
Sätt dig på min högra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
under dina fötter.’
Ps. 110: 1. Apg. 2: 34 f. 1 Kor. 15: 25.
Hebr. 1: 13. 10: 12 f.
45 Om nu David kallar honom
’herre’, huru kan han då vara hans
son?"
46 Och ingen förmådde svara
honom ett ord. Ej heller dristade sig
någon från den dagen att vidare
ställa någon fråga på honom.
1 Se Fader i Ordförkl.
23 Kapitlet.
Jesu verop över de skriftlärde och fariséerna
och hans klagan över Jerusalems obotfärdighet.
Därefter talade Jesus till folket
och till sina lärjungar
2 och sade:
"På Moses’ stol hava de
skriftlärde och fariséerna satt sig.
3 Därför, allt vad de säga eder,
det skolen I göra och hålla, men
efter deras gärningar skolen I icke
göra; ty de säga men göra icke.
Mal. 2: 7 f.
4 De binda ihop tunga bördor och
lägga dem på människornas skuldror,
men själva vilja de igke röra ett
finger för att flytta dem.
Luk. 11:46. Apg. 15: 10. Gal. 6: 13.
5 Och alla sina gärningar göra de
för att bliva sedda av människorna.
De göra sina böneremsor breda och
hörntofsarna på sina mantlar stora.
4 Mos. 15: 38 f. 5 Mos. 6: 8. 22: 12.
Matt. 6: 1 f.
6 De vilja gärna hava de främsta
platserna vid gästabuden och sitta
främst i synagogorna
Mark. 12: 38 f. Luk. 14: 7. 20: 46.
7 och vilja gärna bliva hälsade på
torgen och av människorna kallas
’rabbi’.
8 Men I skoleri icke låta kalla
eder ’rabbi’, ty eii är eder Mästare,
och I aren alla bröder. jak. 3: i.
9 Ej heller skölen I kalla någon
på jorden eder ’ftder’, ty en är eder
Fader1, han som £r i himmelen.
10 Ej heller skolen I låta kalla
eder ’läromästard’, ty en är eder
läromästare, Kristus.
11 Den som är störst bland eder,
han vare de andras tjänare.
Matt. 20: 26 f.
12 Men den som upphöjer sig,
han skall bliva förödmjukad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
