Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Evangelium enligt Lukas. Kap. 15:2-22.
2 Men fariséerna och de
skriftlärde knorrade och sade: "Denne
tager emot syndare och äter med
dem."
3 Då framställde han för dem
denna liknelse; han sade:
4 "Om ibland eder finnes en man,
som har hundra får, och han
förlorar ett av dem, lämnar han icke
då de nittionio i öknen och går och
söker efter det förlorade, till dess
han finner det?
Hes. 34: 11 f. Matt. 18: 12 f. Luk. 19: 10.
5 Och när han har funnit det,
lägger han det på sina axlar med
glädje.
6 Och när han kommer hem,
kallar han tillhopa sina vänner och
grannar och säger till dem: ’Glädjens
med mig, ty jag har funnit mitt får,
som var förlorat/ i petr. 2: 25.
7 Jag säger eder, att likaså bliver
mer glädje i himmelen över en enda
syndare, som gör bättring, än över
nittionio rättfärdiga, som ingen
bättring behöva.
8 Eller om en kvinna har tio
silverpenningar, och hon tappar bort
en av dem, tänder hon icke då upp
ljus och sopar huset och söker noga,
till dess hon finner den?
9 Och när hon har funnit den,
kallar hon tillhopa sina väninnor
och grannkvinnor och säger.
’Glädjens med mig, ty jag har funnit den
penning, som jag hade tappat bort.’
10 Likaså, säger jag eder, bliver
glädje hos Guds änglar över en
enda syndare, som gör bättring."
11 Ytterligare sade han:
aEn man hade två söner.
12 Och den yngre av dem sade
till fadern: ’Fader, giv mig den del
av förmögenheten, som faller på
min lott/ Då skiftade han sina
ägodelar mellan dem.
13 Och icke lång tid därefter lade
den yngre sonen allt sitt tillhopa
och for långt bort till ett främmande
land. Där levde han i utsvävningar
och förfor så sin förmögenhet.
Ords. 29: 3.
14 Men sedan han hade slöast
bort allt, kom en svår hungersnöd
över det landet, och han begynte
lida nöd. Ords. 23: 21.
15 Då gick han bort och gav sig
under en man där i landet, och
denne sände honom ut på sina
marker för att vakta svin.
16 Och han åstundade att få fylla
sin buk med de fröskidor, som
svinen åto; men ingen gav honom
något.
17 Då kom han till besinning och
sade: ’Huru många legodrängar hos
min fader hava icke bröd i
överflöd, medan jag här förgås av
hunger!
18 Jag vill stå upp och gå till min
fader och säga till honörn: ’Fader,
jag har syndat mot himmelen och
inför dig; Ps. 51: 6. Jer. 3: 12 f.
19 jag är icke mer värdig att kallas
din son. Låt mig bliva såsom en
av dina legodrängar.
20 Så stod han upp och gick till
sin fader. Och medan han ännu
var långt borta, fick hans fader se
honom och ömkade sig över
honom och skyndade emot honom
och föll honom om halsen och
kysste honom innerligt.
21 Men sonen sade till honom:
Tader, jag har syndat mot
himmelen och inför dig; jag är icke mer
värd att kallas din son.’
22 Då sade fadern till sina tjänare:
’Skynden eder att taga fram den
yppersta klädnaden och kläden
honom i den, och sätten en ring på
hans hand och skor på hans fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
