Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 24 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 24: 1-22. Evangelium enligt Lukas.
142
24 Kapitlet.
Änglar förkunna Jesu uppståndelse för
kvinnorna vid graven. Jesus uppenbarar sig för
två lärjungar på väg till Emmaus och för de
församlade lärjungarna i Jerusalem, giver dem
sin välsignelse, upptages till himmelen.
Men på första veckodagen kommo
de, tidigt i själva
dagbräckningen, till graven med välluktande
kryddor, som de hade tillrett.
Matt. 28: 1 f. Mark. 16: 1 f. Joh. 20: 1 f.
2 Och de funno stenen vara
bortvältrad från graven.
3 Då gingo de ditin, men funno
icke Herren Jesu kropp.
4 När de nu icke visste, vad de
skulle tänka härom, se, då stodo
två män framför dem i skinande
kläder.
5 Och de blevo förskräckta och
böjde sina ansikten ned mot jorden.
Då sade männen till dem: "Varför
söken I den levande bland de
döda?
6 Han är icke här, han är
uppstånden. Kommen ihåg, vad han
talade till eder, medan han ännu
var i Galileen, huru han sade:
Luk. 9: 22. 18: 33.
7 ’Människosonen måste bliva
överlämnad i syndiga människors händer
och bliva korsfäst; men på tredje
dagen skall han uppstå igen’."
Matt. 17: 22 f.
8 Då kommo de ihåg hans ord.
9 Och de vände tillbaka från graven
och omtalade allt detta för de elva
och för alla de andra. -
10 Kvinnorna voro Maria från
Magdala och Johanna och den Maria,
som var Jakobs moder. Och
jämväl de andra kvinnorna instämde
med dem och sade detsamma till
apostlarna.
11 Deras ord syntes dock för
dessa vara löst tal, och de trodde
dem icke.
12 Men Petrus stod upp och
skyndade till graven; och när han lutade
sig ditin, såg han där allenast
linnebindlarna. Sedan gick han hem till
sitt, uppfylld av förundran över det
som hade skett.
13 Men två av dem voro samma
dag stadda på vandring till en by,
som hette Emmaus, och som låg
sextio stadiers väg från Jerusalem.
Mark. 16: 12 f.
14 Och de samtalade med
varandra om allt detta som hade skett.
15 Medan de nu samtalade och
överlade med varandra, nalkades
Jesus själv och gick med dem.
16 Meri deras ögon voro tillslutna,
så att de icke kände igen honom.
17 Och han sade till dem: "Vad
är det I talen om med varandra,
medan I gån här?" Då stannade
de och sågo bedrövade ut.
18 Och den ene, som hette
Kleo-pas, svarade och sade till honom:
"Du är väl en främling i Jerusalem,
den ende som icke har hört vad
där har skett i dessa dagar?"
19 Han frågade dem: "Vad då?"
De svarade honom: "Det som har
skett med Jesus från Nasaret, vilken
var en profet, mäktig i gärningar
och ord inför Gud och allt folket:
Matt. 21: 11. Luk. 7: 16.
20 huru nämligen våra
överstepräster och rådsherrar hava
utlämnat honom till att dömas till
döden och hava korsfäst honom.
21 Men vi hoppades, att han var
den, som skulle förlossa Israel.
Och likväl, till allt detta kommer,
att det redan är tredje dagen sedan
detta skedde.
Luk. 1: 68. 2: 38. Apg. 1: 6.
22 Men nu hava därjämte några
av våra kvinnor gjort oss häpna;
ty sedan de bittida på morgonen
hade varit vid graven
Matt. 28: 8. Mark. 16: 10. Joh. 20: 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
