Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 11 Kapitlet - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 11:51 -12:13. Evangelium enligt Johannes.
168
man dör för folket, än att hela
folket förgås." Joh. 18: 14.
51 Detta sade han icke av sig själv,
utan genom profetisk ingivelse,
eftersom han var överstepräst för det
året; ty Jesus skulle dö för folket.
2 Mos. 28: 30.
52 Ja, icke allenast "för folket";
han skulle dö också för att samla
och förena Guds förskingrade barn.
Joh. 10: 16. 1 Joh. 2: 2.
53 Från den dagen var deras
beslut fattat att döda honom.
Matt. 12: 14.
54 Så vandrade då Jesus icke
längre öppet omkring bland judarna,
utan drog sig undan till en stad, som
hette Efraim, på landsbygden i
närheten av öknen; där stannade han
kvar med sina lärjungar.
55 Men judarnas påsk var nära,
och många begåvo sig då, före
påsken, från landsbygden upp till
Jerusalem för att helga sig,
2 Krön. 30: 17.
56 Och de sökte efter Jesus och
sade till varandra, där de stodo i
helgedomen: "Vad menen I? Skall
han då alls icke komma till
högtiden?"
57 Och översteprästerna och
fariséerna hade utfärdat påbud om, att
den, som finge veta var han fanns,
skulle giva det till känna, för att
de måtte kunna gripa honom.
12 Kapitlet.
Jesus smörjes i Betania av Maria, rider in i
Jerusalem, sökes av några greker, talar om
betydelsen av sin död, undfår ett vittnesbörd
från himmelen, vittnar om sin sändning ifrån
Fadern.
Sex dagar före påsk kom nu
Jesus till Betania, där Lasarus
bodde, han som av Jesus hade
blivit uppväckt från de döda.
Matt. 26: 6 f. Mark. 14: 3 f.
1 Se Silverpenning i Ordförkl.
2 Där gjorde man då för honom
ett gästabud, och Marta betjänade
dem, men Lasarus var en av dem,
som lågo till bords jämte honom.
3 Då tog Maria ett skålpund
smör-jelse av dyrbar äkta nardus och
smorde därmed Jesu fötter; sedan
torkade hon hans fötter med sitt
hår. Och huset uppfylldes med
vällukt av smörjeisen. joh. ii: 2.
4 Men Judas Iskariot, en av hans
lärjungar, den som skulle förråda
honom, sade då:
5 "Varför sålde man icke hellre
denna smörjelse för tre hundra
silverpenningar1 och gav dessa åt
de fattiga?"
6 Detta sade han, icke därför, att
han frågade efter de fattiga, utan
därför, att han var en tjuv och
plägade taga vad som lades i
penningpungen, vilken han hade om hand.
Joh. 13: 29.
7 Men Jesus sade: "Låt henne
vara; må hon få fullgöra detta för
min begravningsdag.
8 De fattiga haven I ju alltid ibland
eder, men mig haven I icke alltid."
9 Nu hade det blivit känt för den
stora hopen av judarna, att Jesus
var där, och de kommo dit, icke
allenast för hans skull, utan ock för
att se Lasarus, som han hade
uppväckt från de döda. joh. ii: 43 f.
10 Då beslöto översteprästerna att
döda också Lasarus.
11 Ty för hans skull gingo många
judar bort och trodde på Jesus.
12 När dagen därefter det myckna
folket, som hade kommit till
högtiden, fick höra, att Jesus var på
väg till Jerusalem,
Matt. 21: 7 f. Mark. 11: 7 f. Luk. 19: 35 f.
13 togo de palmkvistar och gingo
ut för att möta honom och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
