Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlagärningarna - 21 Kapitlet - 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 21:26-22 2. Apostlagärningarna.
226
för blod och för köttet av förkvävda
djur och för otukt." Apg. 15: 19 f.
26 Så tog då Paulus männen med
sig och lät följande dag helga sig
tillsammans med dem; sedan gick
han in i helgedomen och gav till
känna, när den tid skulle gå till
ända, för vilken de hade låtit helga
sig, den tid före vars utgång offer
skulle frambäras för var och en
särskild av dem. Apg. 24: 18.
27 När de sju dagarna nästan voro
ute, fingo judarna från provinsen
Asien se honom i helgedomen och
uppviglade då allt folket. Och de
grepo honom
28 och ropade: "I män av Israel,
kommen till hjälp! Här är den man,
som allestädes lär alla sådant, som
är emot vårt folk och emot lagen
och emot denna plats. Därtill har
han nu ock fört greker in i
helgedomen och oskärat denna heliga
platS." 5 Mos. 23: 3. Hes. 44: 7. Apg.
6: 13. 24: 6.
29 De hade nämligen förut sett
efesiern Trofimus i staden
tillsammans med honom och menade, att
Paulus hade fört denne in i
helgedomen, , Apg. 20: 4.
30 Och hela staden kom i rörelse,
och folket skockade sig tillsammans.
Och då de nu hade gripit Paulus,
släpade de honom ut ur helgedomen,
varefter portarna genast stängdes
igen.
31 Men just som de stodo färdiga
att dräpa honom, anmäldes det hos
översten för den romerska vakten,
att hela Jerusalem var i uppror.
32 Denne tog då strax med sig
krigsmän och hövitsmän och
skyndade ned till dem. Och när de fingo
se översten och krigsmännen,
upphörde de att slå Paulus.
33 Översten gick då fram och tog
honom i förvar och bjöd, att man
skulle fängsla honom med två
kedjor. Och han frågade, vem han var,
och vad han hade gjort.
34 Men bland folket ropade den
ene så, den andre så. Då han
alltså för larmets skull icke kunde få
något säkert besked, bjöd han, att
man skulle föra honom till kasernen.
35 Och när han kom fram till
trappan, trängde folket så våldsamt
på, att han måste bäras av
krigsmännen,
36 ty folkhopen följde efter och
skriade: "Bort med honom!"
Apg. 22: 22.
37 Då nu Paulus skulle föras in
i kasernen, sade han till översten:
"Tillstädjes det mig att säga något
till dig?" Han svarade: "Kan du tala
grekiska?
38 Är du då icke den egyptier,
som för en tid sedan ställde till
’dolkmännens’ uppror, de fyra tusens,
och förde dem ut i öknen?"
39 Då svarade Paulus: "Nej, jag
är en judisk man från Tarsus,
medborgare alltså i en betydande stad
i Cilicien. Men jag beder dig,
tillstäd mig att tala till folket."
40 Och han tillstadde honom det.
Då gav Paulus från trappan, där
han stod, med handen ett tecken
åt folket. Och sedan där hade blivit
helt tyst, talade han till dem på
hebreiska2 och sade:
22 Kapi 11 ef.
Paulus’ tal till folket i Jerusalem,
Judarnas förbittring.
"13roder och fäder, hören vad jag
JD nu inför eder vill tala till mitt
försvar." Apg. 7: 2 f.
2 När de hörde, att han talade
till dem på hebreiska, blevo de
ännu mer stilla. Och han fortsatte:
l Se Dolkmän i Ordförkl. 2 Se Hebreiska i Ordförkl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
