- Project Runeberg -  Bibeln / Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1927 / Nya testamentet /
237

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlagärningarna - 27 Kapitlet - 28 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

Apostlagärningarna. Kap. 27:41-28:16.

rodren och hissade förseglet för
vinden och styrde mot stranden.

41 De stötte då på ett rev och läto
skeppet gå upp på det. Där
fastnade förskeppet och blev stående
orörligt, men akterskeppet begynte
brytas sönder av vågsvallet.

42 Då ville krigsmännen döda
fångarna, för att ingen skulle kunna fly
undan simmande.

43 Men hövitsmannen ville rädda
Paulus och hindrade dem därför i
deras uppsåt och bjöd, att de
sim-kunniga först skulle kasta sig i
vattnet och söka komma i land,

44 och att därefter de övriga skulle
giva sig ut, somliga på plankor, andra
på spillror av skeppet. Så lyckades
det för alla att komma välbehållna
i land.

28 Kapitlet.

Paulus övervintrar på ön Malta, kommer fram

till Rom, predikar där först för judarna och

sedan för hedningarna.

Först sedan vi hade blivit räddade,
fingo vi veta, att ön hette Malta.

Apg. 27: 26.

2 Och infödingarna visade oss en
icke vanlig välvilja; de tände upp
en eld och togo oss alla med sig
dit, för det påkommande regnets
och för köldens skull.

3 När Paulus då tog upp ett fång
torra kvistar, som han lade på elden,
kom, i följd av hettan, en huggorm
fram därur och högg sig fast vid
hans hand.

4 Då infödingarna fingo se ormen
hänga där vid hans hand, sade de
till varandra: "Helt visst är denne
man en dråpare, som rättvisans
gudinna icke tillstädjer att leva, om
han nu ock har blivit räddad undan
havet."

5 Men han skakade ormen ifrån
sig i elden och led ingen skada.

Mark. 16: 18. Luk. 10: 19.

6 De väntade, att han skulle svälla
upp eller helt plötsligt falla ned död;
men när de efter lång väntan fingo
se, att intet ont vederfors honom,
ändrade de mening och sade, att han
var en gud. APg. h: ii.

7 1 närheten av detta ställe var en
lantgård, som tillhörde den förnämste
mannen på ön, en som hette
Pub-lius; denne tog välvilligt emot oss
och gav oss härbärge i tre dagar.

8 Nu hände sig, att Publius’ fader
låg sjuk i en magsjukdom med
feberanfall. Paulus gick då in till
honom och bad och lade händerna på
honom och gjorde honom frisk.

9 Men när detta hade skett, kommo
också de av öns övriga inbyggare,
som hade någon sjukdom, till honom
och blevo botade.

10 Och de bevisade oss ära på
mångahanda sätt; och när vi skulle
avsegla, försågo de oss med vad vi
behövde.

11 Då tre månader voro förlidna,
avseglade vi på ett skepp, som hade
legat vid ön över vintern; det var
från Alexandria och bar
Tvillinggudarnas bilder.

12 Och vi lade till vid Syrakusa
och stannade där i tre dagar.

13 Därifrån foro vi längs kusten
och kommo till Regium. Dagen
därefter fingo vi sunnanvind, och vi
kommo så redan på andra dagen
till Puteoli.

14 Där träffade vi på bröder, och
hos dem stannade vi, på deras
inbjudning, i sju dagar.

På detta sätt kommo vi till Rom.

15 Så snart bröderna där fingo
höra om oss, gingo de oss till mötes
ända till Forum Appii och Tres
Ta-berne. När Paulus fick se dem,
tackade han Gud och fick nytt mod.

16 Och då vi hade kommit in i
Rom, tillstaddes det Paulus att bo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/efs1927/nt/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free