Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brevet till hebréerna - 6 Kapitlet - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 6:5-7:3.
Brevet till hebr éerna.
356
5 och som hava fått smaka det
goda gudsordet och den
tillkommande tidsålderns krafter,
1 Petr. 2: 3.
6 men som ändå hava avfallit -
dem är det omöjligt att återföra till
ny bättring, eftersom de på nytt
korsfästa Guds Son åt sig och
utsätta honom för bespottelse.
2 Petr. 2: 20.
7 Det är ju så, att den jord, som
indricker regnet, när det titt och
ofta strömmar ned däröver, och som
framalstrar växter, dem till gagn för
vilkas räkning den brukas, den
jorden får välsignelse från Gud.
8 Den åter som bär törne och
tistel, den är ingenting värd och är
förbannelsen nära, och slutet bliver,
att den avbrännes med eld.
Matt. 21: 19.
9 Men i fråga om eder, I älskade,
äro vi vissa om vad bättre är, och
vad som länder till frälsning, om vi
ock nu tala på detta sätt.
10 Ty Gud är icke orättvis, så att
han förgäter, vad I haven verkat,
och vilken kärlek I bevisaden mot
hans namn, då I tjänaden de heliga,
såsom I ännu gören.
Ords. 14: 31. Matt. 10: 42. 25: 40. Mark. 9: 41.
Joh. 13:20. 1 Kor. 15:58. Hebr. 10: 32 f.
11 Men vår åstundan är, att var
och en av eder visar samma nit att
intill änden bevara full visshet i sitt
hopp, , Fil. 1: 6. Hebr. 3: 6.
12 så att I icke bliven tröga, utan
bliven efterföljare åt dem, som
genom tro och tålamod få till arvedel,
vad utlovat är.
13 Ty när Gud gav löftet åt
Abraham, svor han vid sig själv -
eftersom han icke hade någon högre att
svärja vid -
1 Mos. 22: 16 f. ps. 105: 8 f. Luk. I: 73.
14 och sade: "Sannerligen, jag skall
rikligen välsigna dig och storligen
föröka dig."
15 Och när denne tåligt förbidade,
fick han så, vad utlovat var.
Hebr. 10: 36.
16 Människor svärja ju vid den,
som är högre än de, och eden
tjänar dem till bekräftelse och gör en
ände på all tvist. 2 Mos. 22: 10 f.
17 Därför, när Gud ville för dem,
som skulle få till arvedel, vad löftet
innebar, ännu kraftigare bevisa
orygg-ligheten av sitt rådslut, lade han
därtill en ed.
18 Så skulle vi genom två
orygg-liga utsagor, i vilka Gud omöjligen
kunde ljuga, undfå en kraftig
uppmuntran, vi som hava sökt vår
räddning i att hålla fast vid det hopp,
som ligger framför oss.
4 Mos. 23: 19. Tit. 1: 2.
19 I det hoppet hava vi ett säkert
och fast själens ankare, som når
innanför förlåten,
20 dit Jesus, såsom vår förelöpare,
har gått in för oss, i det han blev
en överstepräst "efter Melkisedeks
sätt, till evig tid".
Hebr. 3: 1. 4: 14. 8: 1 f. 9: 11 f.
7 Kapitlet.
Ytterligare om Kristus såsom överstepräst efter
MelJcisedefcs sätt. Hans prästadömes företräde
framför det levitiska.
Denne Melkisedek, som var konung
i Salem och präst åt Gud den
Högste - han som gick Abraham
till mötes, när denne var stadd på
återvägen, sedan han hade slagit
konungarna, och som välsignade
honom, 1 Mos. 14: 17 f.
2 varvid Abraham å sin sida gav
honom tionde av allt; denne, som
när man uttyder, vad han kallas, är
först och främst "rättfärdighetens
konung", men därjämte ock "Salems
konung", det är "fridens konung",
3 denne, som står där utan fader,
utan moder och utan släktledning,
utan begynnelse på sina dagar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
