Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petrus’ första brev - 2 Kapitlet - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Petrus’ första brev.
Kap. 2:24-3:14.
24 Och "våra synder bar han" i
sin kropp upp på korsets trä, för
att vi skulle dö bort ifrån synderna
och leva för rättfärdigheten; och
"genom hans sår haven I blivit he-
lade". Jes. 53: 5, 12. Rom. 6: 3 f.
25 Ty I "gingen vilse såsom får",
men nu haven I vänt om till edra
själars herde och vårdare.
Ps. 119: 176. Jes. 53: 6. Hes. 34: 5 f.
Joh. 10: 11 f. Hebr. 13: 20.
3 Kapitlet.
Äkta makars inbördes plikter. Uppmaning till
helig vandel, särskilt till tålamod i lidandet
efter Kristi föredöme, hans som har berett
frälsning på jorden, predikat för dödsrikets andar
och nu sitter på Guds högra sida i himmelen
och råder jämväl över dess andemakter.
Sammalunda, I hustrur,
under-ordnen eder edra män, för att
också de män, som till äventyrs
icke hörsamma ordet, må genom
sina hustrurs vandel bliva vunna
Utan Ord, 1 Mos. 3: 16. 1 Kor. 14: 34.
Ef. 5: 22 f. Kol. 3: 18. Tit. 2: 5.
2 när de skåda den rena vandel,
som I fören i fruktan, i petr. 2: 12.
3 Eder prydnad vare icke den
ut-värtes prydnaden, den som består
i hårflätningar och påhängda gyllene
smycken eller i eder klädedräkt.
Jes. 3: 16 f. 1 Tim. 2: 9.
4 Den vare fastmer hjärtats
fördolda människa, smyckad med den
saktmodiga och stilla andens
oförgängliga väsende; ty detta är
dyrbart inför Gud.
Rom. 2: 29. 7: 22. 2 Kor. 4: 16.
5 På sådant sätt prydde sig ju
ock fordom de heliga kvinnorna, de
som satte sitt hopp till Gud och
underordnade sig sina män.
6 Så var Sara lydig mot Abraham
och kallade honom "herre"; och
hennes barn haven I blivit, om I
gören, vad gott är och icke låten
eder förskräckas av något.
1 Mos. 18: 12.
7 Sammalunda skolen I ock, I män,
på förståndigt sätt leva tillsammans
med edra hustrur, då ju hustrun är
det svagare kärlet; och eftersom de
äro edra medarvingar till livets nåd,
skolen I bevisa dem all ära, på det
att edra böner icke må bliva
förhindrade. 1 Kor. 7: 3.
Ef. 5: 25. Kol. 3: 19. 1 Tess. 4: 4 f.
8 Våren slutligen alla endräktiga,
medlidsamma, kärleksfulla mot
bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.
Luk. 6: 36. Rom. 12: 16 f. 15: 5.
9 Vedergällen icke ont med ont,
icke smädelse med smädelse, utan
tvärtom välsignen; därtill aren I ju
ock kallade, att I skolen få
välsignelse till arvedel.
3 Mos. 19: 18. Ords. 20: 22. Matt. 5: 38 f.
25: 34. 1 Kor. 6: 7. 1 Tess. 5: 15.
10 Ty
"den som vill älska livet
och se goda dagar,
han avhålle sin tunga från det,
som är ont,
och sina läppar från att tala svek;
Ps. 34: 13 f. Jak. 1: 26.
11 han vände sig bort ifrån det,
som är ont, och göre, vad
gott är,
han söke friden och trakte
därefter.
Jes. 1: 16 f. Hebr. 12: 14. 3 Joh. v. 11.
12 Ty Herrens ögon äro vända
till.de rättfärdiga
och hans öron till deras bön.
Men Herrens ansikte är emot
dem, som göra det onda".
13 Och vem är den, som kan göra
eder något ont, om I nitälsken för
det, som är gott?
14 Skullen I än få lida för
rättfärdighets skull, så aren I dock saliga.
"Hysen ingen fruktan för dem, och
låten eder icke förskräckas;
Jes. 8: 12 f. 51: 12. Jer. 1: 8. Matt. 5: 10.
10: 28. 1 Petr. 2: 19 f. 4: 14 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
