Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes’ uppenbarelse - 19 Kapitlet - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 19:20-20:12. Johannes’ upp enbär else.
414
20 Och vilddjuret blev gripet,
därjämte ock den falske profeten, som
i dess åsyn hade gjort de tecken,
med vilka han hade förvillat dem,
som hade tagit vilddjurets märke,
och dem som hade tillbett dess bild.
Båda blevo de levande kastade i
eldsjön, som brann med svavel.
Jes. 30: 33. Hes. 38: 22. Dan. 7: 11.
Upp. 13: 12. 14: 10. 20: 10.
21 Och de andra blevo dräpta med
ryttarens svärd, det som utgick från
hans mun; och alla fåglar blevo
mättade av deras kött.
20 Kapitlet.
Satan fängslad. Den första uppståndelsen och
det tusenåriga riket. Satan åter lös. Den
slutliga världsdomen.
Och jag såg en ängel komma ned
från himmelen; han hade nyckeln
till avgrunden och hade en stor kedja
i sin hand. 2 Petr. 2: 4. Upp. 9: 1.
2 Och han grep draken, den gamle
ormen, det är djävulen och Satan,
och fängslade honom för tusen år
Upp. 12: 9.
3 och kastade honom i avgrunden
och stängde igen och satte dit ett
insegel över honom, på det att han
icke mer skulle förvilla folken, förrän
de tusen åren hade gått till ända.
Därefter skall han åter komma lös
för en liten tid.
4 Och jag såg troner stå där, och
de satte sig på dem, de åt vilka gavs
makt att hålla dom. Och jag såg
de människors själar, som hade
blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds
och Guds ords skull, och som icke
hade tillbett vilddjuret eller dess bild
och icke hade tagit dess märke på
sina pannor och sina händer; dessa
blevo nu åter levande och fingo
regera med Kristus i tusen år.
Dan. 7: 9, 22. Matt. 19: 28. Luk. 22: 30.
1 Kor. 6: 2. 1 Tess. 4: 16. Upp. 3: 21*
5: 10. 6: 9 f. 13: IS.
5 (De övriga döda blevo icke
levande, förrän de tusen åren hade
gått till ända.) Detta är den första
uppståndelsen. 1 Kor. 15: 23.
6 Salig och helig är den, som har
del i den första uppståndelsen; över
dem har den andra döden ingen
makt, utan de skola vara Guds och
Kristi präster och skola få regera
med honom de tusen åren.
Jes. 61: 6. Upp. 2: 11.
7 Men när de tusen åren hava gått
till ända, skall Satan komma lös ur
sitt fängelse.
8 Han skall då gå ut för att
förvilla de folk, som bo vid jordens
fyra hörn, Gog och Magog, och
samla dem till den stundande
striden; och de äro till antalet såsom
sanden i havet.
Hes. 38: 2 f. Upp. 16: 14.
9 Och de draga fram över jordens
hela vidd och omringa de heligas
läger och "den älskade staden"; men
eld faller ned från himmelen och
förtär dem. Ps. 78: 68. Sak. 12: 6, 9.
10 Och djävulen, som förvillade
dem, bliver kastad i samma sjö av
eld och svavel, dit vilddjuret och den
falske profeten hade blivit kastade;
och de skola där plågas dag och natt
i evigheternas evigheter.
Upp. 14: 10 f. 19: 20.
11 Och jag såg en stor vit tron
och honom, som satt därpå; och för
hans ansikte flydde jord och
himmel, och ingen plats blev funnen
för dem. Ps. 114: 3, 7.
12 Och jag såg de döda, både stora
och små, stå inför tronen, och
böcker blevo upplåtna. Och jämväl en
annan bok blev upplåten; det var
livets bok. Och de döda blevo dömda
efter sina gärningar, på grund av
det som var upptecknat i böckerna.
Dan. 7: 9 f. Matt. 16: 27. 2 Kor. 5: 10.
Upp. 2: 23. 3: 5. 13: 8. 21: 27. 22: 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
