Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 11: 22—-26.
förmaning strider emot allt tal om att
»döda förnuftet», »döda det egna jaget»,
»döda den egna viljan», »dö från sig sjelf»
o. dy]., äfvensom emot hvarje misshandel
af kroppen i gudstjenstligt syfte. Det
menskliga förnuftet skall icke dödas utan
upplysas. Det menskliga jaget skall icke
undertryckas och dödas utan omskapas och
helgas till Guds likhet. Menniskans vilja
skall icke. dödas, sä att hon blir viljelös,
utan omskapas till öfverensstämmelse med
Guds vilja, så att menniskan sjelf riktigt
kraftigt vill, hvad Gud vill. Den
menskliga kroppen med dess krafter skall, såsom
verktyget för hela det kristliga lefvernet,
icke undertryckas och misshandlas utan
på det sorgfälligaste vårdas, alldeles
såsom hvarje yrkesman vårdar och skärper
sina verktyg för att med dem kunna
utföra ett godt arbete. Att menniskan dör
från synden (kap. 6: 2, 4, 6, ii), är icke
detsamma, som att jaget dödas, utan
tvärtom dess raka motsats. Det innebär, att
jaget renas från synden, som är dess död,
till att lefva för Gud.
2. Och skicken eder icke efter
denna tidsålder,* ntan
förvand-lens** genom sinnets förnyelse,***
på det I mån pröfva, hvad som
är Guds vilja :f det goda och
välbehagliga och fullkomliga, tt
Ef. 4: 23, 5: lo, 17. Fil. 1: 9 f.
* Den närvarande tidsåldern, som varar
till Kristi återkomst, utmärkes af synd (Ef.
2: 2). Den kallas derför ond (Gal. 1: 4),
och djefvulen benämnes denna tidsålders
gud (2 Kor. 4: 4). De troende skola icke
i sitt lif vara likformade med densamma.
** forvandlens i anseende till hela eder
person.
*** Hela personen förvandlas derigenom,
att hans sinne förnyas. Sådant som
sinnet är, sådan blir hela personen. Sinnets
ombildning sker genom den helige anden
(Ef. 4: 2 3 f., Tit. 3: s). Men den beror
äfven på den troende sjelf så till vida,
som han kan motstå eller öfverlemna sig
åt andens uppfostrande verksamhet. Märk
för öfrigt, huru apostelen här framställer
det såsom behöfligt äfven för de troende
att förvandlas. Detta visar, att i dem
ännu finnes sådant, som är syndigt.
t Den troendes sedliga förvandling skall
göra, att han pröfvar, hvad som är Guds
vilja, hvarigenom hans sedliga utveckling
än vidare befordras. — Somliga
bibeltolkare fatta sammanhanget på följande sätt:
Derigenom att den troendes sinne förnyas
till att pröfva, hvad Guds vilja är, skall
han i anseende till sin sedliga varelse
förvandlas. Med sinnet skulle då menas det
sedliga medvetandet hos menniskan.
Apostelens ord tillåta äfven denna
uppfattning.
tt Sammanhanget är: på det I mågen
pröfva, hvad som är Guds vilja, d. v. s.
hvad som är det goda, det Gud behagliga,
det sedligt fullkomliga. — Apostelens ord
kunna äfven öfversättas sålunda: på det 1
mågen pröfva, hvad Guds goda och
välbehagliga och fullkomliga vilja är.
Uttrycket »Guds välbehagliga vilja» gifver
dock ingen rimlig mening.
Ty* genom den nåd, som
blifvit mig gifven, ** säger jag till
hvar och en, som är bland eder,
att icke tänka högre om sig, än
hvad han bör tänka, *** utan
tänka så, att han tänker
san-sadt,f efter som Gud åt hvar och
en har utdelat mått af tro.ff
1 Kor. 7: 17.
* Sedan apostelen i de två föregående
verserna framstält den allmänna
grundbeskaffenheten i det äkta kristliga
lefvernet, öfvergår han här till att framhålla
de särskilda dygder, hvari det visar sig.
** Härmed åsyftar Paulus den särskilda
nåd, som blifvit gifven åt honom såsom
apostel. Jemför kap. 15: 15, 1 Kor. 3:
10, Ef. 3: 7 f. Denna nåd gaf honom
myndighet att fordra hörsamhet af hvar
och en utan undantag, äfven den mest
framstående.
*** Ödmjukhet i omdömet om sig sjelf
är den första dygd, hvars vigt apostelen
inskärper. Utan den kan intet kristligt
lif och isynnerhet intet församlingslif ega
bestånd.
t Apostelen vill, att de troende
hvarken skola tänka för högt eller för lågt om
sig. Det gäller för dem att i sitt omdöme
om sig sjelfva, likasom i omdömet om
andra, träffa det rätta. Tänker man för
högt om sig, så blir man öfvermodig.
Tänker man för lågt om sig, så blir mao
klenmodig. Och i intetdera fallet kan man
uträtta, hvad man annars dugde till.
tt Den regel, efter hvilken man skall
bedöma sig sjelf för att träffa det rätta,
är det mått af tro, som man fått af Gud.
Med detta trosmått menar apostelen tron
på Kristus, sådan den visar sig duglig i
den ena eller andra riktningen. Den som
fått en tro, duglig till att profetera, han
79 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
