Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 11: ir—22.
Pauli bref till rom aren a.
14. Välsignen dem, som
förfölja eder, välsignen och
förban-nen icke.
Luk. 6: 28. 1 Kor. 4: 12. 1 Petr.
3: 9.
15. Glädjens med dem, som
glädjas,* gråten med dem, som
gråta.
* Tagen del i de gladas glädje utan
afund.
16. Våren ens till sinnes mot
hvarandra.* Trakten icke efter
det, som är högt,** utan låten
eder ryckas med af det, som är
lågt. t Värden ff icke kloka inför
eder sjelfva.
Rom. 15: 6. 1 Kor. 1: 10. 2 Kor. 13:
11. Fil. 2: 2, 4: 2. Ps. 133: 1. Ordspr.
3: 7. Es. 5: 21.
* Våren endrägtiga.
** Faren icke efter att komma upp, att
blifva höga, rika, ansedda, upphöjda, att
få vara bland de stora o. s. v. Jemför
1 Tim. 6: 17. Att fara efter det, som
är högt, är en yttring af högmodet.
t Den naturliga menniskan ryckes med
af det, som är högt. Den troende skall
låta sig ryckas med af det, som är lågt.
Den bästa förklaringen af dessa ord är
Kristi exempel. Han intog en ringa yttre
ställning i alla afseenden (Matt. 8: 20,
Ebr. 12: 2 f.). Med de ringa, fattiga,
lidande var hans umgänge. Hans begär
var icke att komma upp, för att varda
tjenad, utan att komma ned, för att få
tjena (Mark. 10: 45) o. s. v. Dermed vill
Paulus visserligen icke förbjuda en kristen
att innehafva en hög ställning i verlden,
ja äfven vara konung eller kejsare, om
Gud sätter honom på en sådan plats. Det
är traJctandet efter det höga, som han
varnar de troende för. Äfven på den
mest upphöjda ställning kan man ock hafva
ett ödmjukt hjerta, som dragés till det
ringa.
tt Apostelen säger icke våren utan
värden, d. v. s. akten eder, att I icke värden
kloka i edra egna ögon. Sådan
sjelfklok-het är endast en art af högmod.
17. Vedergällen ingen* ondt
för ondt; befliten eder** inför
alla menniskors ögonf om sådant,
som är godt.
Matt. 5: 3 8 f. 1 Tess. 5: 16. Ordspr.
20: 32. 2 Kor. 8: 21. Ordspr. 3: 4.
* ingen, det vare kristen eller
ickekristen.
** Grundtextens ord betecknar att hafva
sinnet riktadt på något.
t Vandren så inför alla menniskors
ögon, att I befliten eder om det goda. Se
Matt. 5: 16, 1 Petr. 2: 12, 15, 3: 1, 16.
18. Om möjligt, hvad på eder
beror,* lefven i frid med alla
menniskor.
Mark. 9: öo. Ebr. 12: 14.
* Det är ju icke alltid möjligt, men
när det är omöjligt, så må det åtminstone
icke bero på eder. Se på Kristi exempel.
19. Hämnens icke eder sjelfva,
(mina) älskade,* utan gifvenrum
åt vreden,** ty det är skrifvet:
mig (tillkommer) hämd; jag skall
vedergälla,t säger herren.
5 Mos. 32: 35. Ebr. 10: so. 3 Mos.
19: 18.
* Paulus begagnar ofta sådana der
hjert-liga tilltal för att derigenom vinna de
troendes hjertan till att desto mer akta på
hans ord. Jemför 1 Kor. 10: 14, 15: 68,
Fil. 4: 1.
** Gån icke Guds vrede i förväg utan
gifven den rum att handla. Om Guds
vrede se anm. till kap. 1: 18.
t När man skall hämnas sig sjelf,
löper man alltid fara att göra orätt. Den,
som lidit orätt, är i allmänhet ur stånd
att rätt bedöma saken. Svedan förvillar
omdömet. Detta förhållande har på det
borgerliga området gifvit sig uttryck deri,
att ingen, icke ens den hederligaste
men-niska, får vittna eller döma i en sak, som
angår honom sjelf. Det är bäst att alltid
lemna saken åt Gud.
20. Utan om din fiende är
hungrig, så gif honom mat; om
han är törstig, så gif honom att
dricka, ty när du detta gör, skall
du samla eldkol öfver hans
huf-vud.*
* Denna vers har Paulus lånat från
Ordspr. 25: 21 f. Jemför 2 Mos. 23: 4 f.
Att samla eldkol på någons hufvud är att
bereda honom häftig smärta. Med denna
smärta menar apostelen ångern. Att göra
väl mot en fiende är det bästa medel, som
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
