Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna.
4. — ty jag vet ingenting’’’
med mig, dock deri är jag icke
rättfärdigad’’"-’ — men den, som
bedömer mig, är herren, t
Ps. 143: 2.
* ingen otrohet i min tjenst. Jemför
2 Kor. 1: 12. Se ock Åp. G. 23: 1,24: 16.
** dermed är icke sagdt, att jag är
rättfärdig och utan skuld. Se Ps. 19: is.
Mitt medvetande om mig sjelf kan vara
felaktigt. Derför låter jag bli att fälla
något omdöme om mig och far icke heller
efter andra menniskors omdöme. — Märk
här, att ett lugnt samvete alls icke är
någon säker borgen för, att man är utan
skuld. Se anm. till Rom. 2: 15.
t Åt honom lemnar jag domen öfrer
mig. Och han skall fälla en rätt dom,
när han kommer (se nästa vers).
5. Derför dömen icke något’-’
i förtid, till dess herren kommit,’"’*’
som äfven skall bringa i ljuset
det, som är fördoldt i mörkret, f
samt uppenbara hjertans
rådslag ;ff och då skall berömmet fff
tillfalla hvar och en t’-’från Gud.
Rom. 2: 16, 29. Upp. 20: 12.
fällen icke någon dom. Jemför Joh.
7: 24.
Vänteii med edra domar till den
dagen.
f Ordagrant: mörkrets hemligheter.
Ingen rätt dom kan fällas, förrän det blir
uppenbart, som nu är doldt i mörker, det
må vara godt eller ondt.
ft Till det, som är doldt i mörker, höra
framför allt hjertats rådslag och planer.
När de en gång varda uppenbara, då skall
omdömet om både den ene och den andre
i många fall komma att utfalla helt
annorlunda än nu : for somliga till det bättre,
för andra till det sämre.
ttt det beröm, som tillkommer honom.
f* hvar och en lärare, som gjort sig
deraf förtjent. Paulus talar nu icke om
dem, som gjort sig förtjenta af tadel,
emedan han, såsom nästa vers visar, närmast
tänker på sig och Apollos, och han är
viss, att begge skola få beröm af herren
på den dagen.
6. M en dett^i,’^’ (mina)
brö-der,’^"^’ har jag vändt påf mig
sjelf och Apollos för eder skull,
Kap. 13: 11—14: 1.
på det att I på oss mån läraff
det der: »icke utöfver hvad som är
skrifvetl», på det att I icke män
varda uppblåsta, den ene för den
enes skull emot den andre, ft
* Med ordet detta syftar apostelen pä,
hvad han skrifvit från och med kap. 3:
trots alla anledningar, som
apostelen har, till missnöje med korintiernaj
kallar han dem ändå bröder.
i* Det grekiska ord, som här står i
grundtexten, betyder egentligen: ombilda,
förvandla, gifva någonting en annan form
(se t. ex. 2 Kor. 11: 14, Fil. 3: 21).
Apostelen vill säga, att han gifvit sin
framställning en annan form, än den egentligen
skulle hafva haft. Ty såsom förhållandena
i Korint voro, skulle han hafva direkt
angripit parti makarena. Men i stället hade
han vändt framställningen på sig sjelf och
Apollos. Ty deras exempel var den
skarpaste domen öfver partimakarena.
ff icke för min och Apollos egen skull
utan för eder skull, nämligen på det I
deraf måtten erhålla en lärdom. Hvad
korintierna skulle lära, det var det
bekanta: nehe utöfver hvad som är
shrif-veth. Denna sats innebär en uppmaning
att icke gå utöfver utan blifva stående
vid, hvad som är skrifvet. Och apostelen
anför densamma såsom en för korintierna
bekant sats. Sannolikt hade den ofta
förekommit under partistriderna i Korint. Och
apostelen framställer sig och Apollos
såsom exempel, på hvilka man kan lära,
hvad det är att icke gå utöfver, hvad som
står skrifvet, emedan de i sin
lärareverksamhet hade predikat och vandrat i
öfver-ensstämmelse med Guds i skriften
uttryckta vilja. Denna lärdom hade han
velat gifva dem, på det de icke skulle
varda uf)pblåsta, hvar och en för den ene
lärarens skull emot den andre läraren,
såsom det nu skedde, då den ene för Pauli
skull var uppblåst emot Apollos, den
andre for Apollos skull emot Paulus. —
Andra tolkningar af denna synnerligen
svår-fattliga vers gifvas ock.
7. Tj hvem utmärker dig?’^’
Men hvad har du, som du icke
har fått? t Men om du ock har
fått det, tt hvarför berömmer du
dig, såsom hade du icke fått det?t^
Joh, 3: 2 7. Jak. 1: 17. Rom. 12: s.
Det är ingen, som utmärker dig
framför andra, utan endast du sjelf. Med or-
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
