Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 9: 13 —10: 3. Pauli andra bref till korintierna.
oss med sig genom Kristus, ty det var
Gud, som var i Kristus o. s. v.
** Det står icke: Gud försonade i
Kristus verlden (sådant skulle på grekiska
heta: iu Xpiarm wv xöcr^Ay^al^s), utan: Gud
var i Kristus försonande -verlden (^v iv
Xptcnw xaraÅÅdcTfTwu). Att Gud försonat
verlden, eller att verlden är försonad, det
står ingenstädes i bibeln. Men motsatsen
står här nedan i v. 20. Apostelen säger
var, emedan han tänker på Kristi
verksamhet under sitt lekamliga lif. När
Kristus gick här på jorden, var det Gud, som
var och verkade i honom.
Märk: försoningen är ett verk af
Gud, den himmelske fadern, och sker
genom Kristus, den enfödde sonen; ty det
var Gud, som var i Kristus
verldsförso-nande. Föremålet för försoningen är icke
Gud utan verlden: det gäller icke att
försona Gud med verlden, utan endast att
försona verlden med Gud. Det ord i
grundtexten, som Öfversättes med försona,
betecknar, att menniskan varder satt i ett
annat och rätt förhållande till Gud (se
anm. ** till Rom. 3: 2 5, samt anm. * till
Rom. 5: lo). Verlden hade kommit i
orätt ställning till Gud och var derigenom
hemfallen åt den eviga döden. Hennes
frälsning berodde derpå, att hon kom i en
rätt ställning till Gud igen (= blef
försonad med Gud). Att föra henne till en
sådan ställning är Guds verk genom
Kristus. Se här en bild: En lem, som blifvit
vriden ur led och således kommit i orätt
förhållande till kroppen, har pina. Dess
räddning beror derpå, att den vrides i led
igen och således åter kommer i rätt
förhållande till kroppen. Annars är den till
spillo gifven.
t Emedan verlden är sammanfattningen
af alla syndare, säger apostelen dem (i
stället för henne). Att säga, att verlden
är försonad, men icke de ensldlda
syndarena, är derför en orimlighet. Ty
verlden är ingenting annat än de enskilda
syndarena, betraktade såsom ett helt.
tt Hade han tillräknat dem deras
synder, så hade han icke vidtagit åtgärder
för att försona dem med sig. Det är ju
ock klart, att när Gud sände Jesus till en
frälsare åt verlden, så handlade han icke
med henne efter hennes synder. På samma
sätt förhåller det sig nu, när Gud gifver
den ogudaktige nådetid, klappar på hans
hjerta, bjuder honom till sig genom
evangelium o. s. v. Då ligger nämligen äfven
deri ett syndernas icke-tillräknande i den
meningen, att Gud icke handlar med honom
efter hans synder. Detta är dock icke
det samma som den syndaförlåtelse, som
den troende får genom tron, och som
består i syndaskuldens fullkomliga
efterskänkande (Matt. 18: 2 3 följ.)
fff Oss säges här i samma betydelse
som i v. 18.
Detta är att förbinda med orden:
var försonande. Alltså: Det var Gud, som,
icke tillräknande menniskorna deras
öfver-trädelser, var i Kristus försonande verlden
med sig; Gud var ock den, som genom
Kristus i oss nedlade försoningens ord. I
apostelens person, i hans ande hade Gud
nedlagt försoningens ord, på det han måtte
förkunna det för andra. Försoningens ord
är det ord, som bjuder försoning (såsom
synes af v. 20).
20. För Kristus* är o vi alltså
sändebud, såsom då Grud
förmanar genom oss;** vi bedja för
Kristus: försonens med Gud.f
Ef. 6: 20.
* Paulus säger: icke i Kristi ställe, utan
till förmån fÖr Kristus, för att befordra
hans sak, att han må vinna ändamålet
med sitt verk i verlden.
Vår förmaning bör betraktas såsom
en förmaning af Gud genom oss för
Kristi räkning. Och denna förmaning gäller
verlden. Guds försoningsverksamhet i
Kristus var riktad hela verlden;
apostelen var försonad och hade fått försoningens
embete (v. 18). Derför ropade han nu å
Guds vägnar till alla syndare och bad:
försonens med Gud.
f Apostelen begagnar här samma ord
som i v. 19 och talar alltså om samma
försoning här som der. Och han säger
icke: tillegnen eder försoningen, utan:
försonens eller: läten försona eder med Gud;
låten försoning komma till stånd. Och
den kommer till stånd genom tron.
E^ör-soningen är alltså ett fortgående verk af
Gud i Kristus, förmedladt genom
försoningens ord. — Se här en bild: Läkaren
är tillstädes för att bota de sjuka, och nu
utgår budet till dessa: låten bota eder.
Att läkaran är tillstädes för att bota, är
icke det samma, som att den sjuke är
botad; att försonaren är tillstädes, och att
Gud i honom är verksam till att försona
verlden med sig, det är ännu icke det
samma, som att verlden är försonad.
Hennes försoning sker derigenom, att hon
vänder sig till försonaren och genom tron pä
— 214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
