Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till filipperna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 12 — 16.
Pauli bref till filipperna.
Ordagrant: till evaugelium, d. v. s.
för att befordra evaogelii sak. Satsen
är ogrammatisk. Paulus tänkte säga: att
han varit träl åt mig såsom ett barn åt
sin fader. Men så vänder sig hans
tankegång, och han säger: han har varit träl
med mig. Om ordet träl se kap. 1: i.
Det innebär vida mer än ordet tjenare.
23. Denne hoppas jag alltså
att få sända, så snart jag på
stunden fått se, huru det blir med
* huru min sak utfaller. Af dessa ord
synes, att rättegången med apostelen hade
kommit så långt, att ett afgörande måste
ske »på stunden», d. v. s. mycket snart
(jemför Mark. 6: 2 c). Brefvet är alltså
skrifvet mot slutet af hans tvååriga
fångenskap i Rom.
24. Men jag är förvissad i
herren,* att jag äfven sjelf snart**
skall komma.
* ty på honom grundar sig min visshet.
Märk icke blott: jag hoppas, utan: jag
är viss.
** Apostelen väntade dock, att
Timo-teus dessförinnan skulle hinna fram till
Filippi och komma tillbaka till honom
igen (v. 19). — Hvad för öfrigt angår
apostelens vissa hopp att blifva frigifven
(se kap. 1: 2 5, 2 7), så kan man svårligen
tänka, att det har kommit på skam. Det
är väl derför sannolikt, att han verkligen
blifvit lösgifven (se anm. till Ap. G. 28:
31). Att han likväl talar om martyrdöden
redan nu såsom en möjlighet (v. 17), torde
bäst förklaras — icke deraf, att han sjelf
tänkte, att det skulle gå så, utan — deraf
att filipperna fruktade det värsta (se anm.
till v. 17). Han är såsom en i dödsfara
stadd fader, som säger till sina oroliga
barn: »Jag är viss, att jag icke skall dö;
dock om jag än dör, så skolen I icke vara
bedröfvade». Se kap. 3: ii.
25. IVIen jag ansåg*
nödvändigt** att sända f till eder
Epa-froditus, min broder och
medarbetare ff och medkämpe, men
edert sändebud och offerprestfff
vid mitt behof,f*
* Paulus säger ansåg i stället för
anser. I den grekiska brefstilen är det
nämligen vanligt, att den skrifvande försätter
sig sjelf in i den tid, då brefvet kommer
att läsas af mottagaren. När filipperna
läste brefvet, skulle de tänka: »Paulus
ansåg» o. s. v. Derför skrifver han sjelf:
»jag ansåg». Se 2 Kor. 8: 17. På
samma sätt säger han i v. 26: han var, och i
v. 28: jag sände, i st. f. han är ooh. jag
sänder.
** Filipperna hade tänkt, att
Epafro-ditus skulle stanna qvar hos Paulus. De
måste derför blifva förundrade, när han
så snart kom igen. Nu förklarar
apostelen orsaken.
t sända hem.
tt Epafroditus var sannolikt lärare i
församlingen i Filippi. I Rom hade han
med ifver tagit del i Pauli arbete och
strider (kap. 1: 27, 30), hvilket så när kostat
honom lifvet (se här nedan v. 30). Med
anledning deraf kallar apostelen honom
sin medarbetare och medkämpe (jemför
kap. 4: 3, Filem. 2, 2 Tim. 2: s).
ttt Om betydelsen af grundtextens ord
se anm. till Rom. 13: 6.
t* Filipperna hade sändt Paulus en
penningegåfva för att hjelpa honom i hans
behof (se inledn.). Denna gåfva betraktar
han såsom ett offer, som de gifvit åt Gud
(se kap. 4: is). Epafroditus, som framfört
gåfvan, blir då likasom en offerprest, som
förrättat offret. Hans gerning kallas
derför i v. 80 en offertjenst.
26. emedan han var
längtande* efter eder alla och ängslig,**
derför att I haden fått höra, att
han blifvit sjuk,f
*.är i ständig längtan. Om ordet var
i stället för är se anm. till v, 25.
** Samma ord här som i Matt. 26: 3 7.
-j- Epafroditus hade hoppats, att de icke
skulle få höra det. Vid den lifliga
förbindelse, som egde rum mellan Filippi och
Rom, hade det dock icke kunnat hindras.
Deras sorg hade kommit till hans
kännedom och gjort honom ängslig.
27. ty han vardt också sjuk
nära döden; dock Gud
förbarmade sig öfver honom* men icke
öfver honom allenast utan äfven
öfver mig, på det att jag icke
skulle få sorg på sorg.**
* Paulus betraktade martyrdöden
såsom en vinning (kap. 1: 2l). Men att
genom sjukdom dö en förtidig död, det
räknade han för en olycka. Och detta icke
blott för dem, som den döde kunnat vara
till tjenst, om han fått lefva längre, utan
— 326 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
