Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till kolosserna - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till kolosserna.
Kap. 1: 16 —Ii
1: 4 följ., 11: 2 2). I Upp. 4: 6 sägas de
vara »i tronens niidt och rundt omkring
tronen». Att de tänkas såsom de högsta
skapade andeväsendena, kan man se
isynnerhet af Upp. 5: 14, 7: li. Enligt
såväl Hes. 1: 5 som Upp. 4: 6 äro de till
antalet fyra. Somliga bibeltolkare antaga,
att med troner menas änglar, som sitta på
troner. Detta är dock mycket osannolikt.
2:o) Herradömen d. v. s. änglaherrar eller
änglafurstar. Dermed afses sannolikt de
änglar, som »stå infor Gud» (Luk. 1: 19)
och »alltid se hans ansigte» (Matt. 18: i o).
Dessa äro de af Daniel omnämda
furstarna (Dan. 10: 13, 21, 12: i). Enligt
den äldre rabbinska läran äro de sju, bland
hvilka Gabriel och Mikael äro de
förnämsta. Sannolikt är det dessa, som i Es. 6
kallas med namnet serafer, i Upp. 8: 2
»de sju änglar, som stå inför Gud» samt
i Jud. v. 9 och 1 Tess. 4: le
»öfveräng-lar». 3: o) Välden och 4: o) Myndigheter.
Dermed menas ock änglar af högre rang,
ehuru underordnade under de nyss nämda.
Dernäst skulle då komma 5: o) Makter, som
nämnas i Ef. 1: 21 men icke här. Att
Paulus endast nämner de högre och
högsta klasserna, torde bero derpå, att
irrlärarena gjorde blott dessa till föremål för
tillbedjan (kap. 2: is). Under de
öfver-ordnade änglarne står sedan den
oräkneliga skaran af de lägre (Dan. 7: lo, Luk.
2: is). För öfrigt må märkas, att den
äldre judendomen räknade tio rangklasser
af änglar. Paulus har i sin kamp mot
judendomen icke låtit förleda sig att
förkasta det sanna, som fans i den samma.
f Märk: allt är skapadt genom honom,
emedan han är den medelperson, genom
hvilken Gud gör alla sina verk (se anm.
till Rom. 2: i e), i honom, emedan han är
den, i hvilken hela skapelsen har sin
enhetliga grund (såsom t. ex. grenarna äro
skapade i trädet), samt till honom,
emedan han är skapelsens mål. Detta sista
är ingen motsägelse mot Rom. 11: 3 6, der
Gud säges vara målet för allt. Gud är
det yttersta målet; Kristus är målet så till
^dda, som det skapade endast i honom
såsom medelpersonen kan nå sitt yttersta
mål. Verlden har sin tillvaro i Kristus
och genom honom i Gud; hon har ock
sitt mål i Kristus och genom honom i Gud.
Af detta allt synes, hvilken orimlighet det
var att lära, att Kristus var en medlem af
änglaverlden. Se kap. 2: 9.
17. och han^ är före allt**
och allt har bestånd i honom, f
^ Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet han: han å sin sida.
har tillvaro före allt skapadt.
f Såsom allt skapadt i honom har sin
enhetliga grund, så har det ock i honom
sitt fortfarande bestånd, och det af Gud.
Kristus är den medelperson, genom
hvilken och i hvilken den skapade verlden,
både den synliga och den osynliga, har
fått och fortfarande har tillvaro af Gud.
18. och han * är kroppens
(nämligen) församlingens** hufvud,f
han som är begynnelsen,
förstfödd ifrån de döda,ft på det han*
1 allting skulle varda den
främste,f*
Ef. 1: 2 2. Ap. G. 26: 2 3. 1 Kor. 15:
2 0,^ 2 3.
* Det ligger här i grundtexten starkt
eftertryck på ordet han: denne i hvilken
och genom hvilken och till hvilken allt är
skapadt och eger bestånd, han är o. s. v.
Jemför anm. till Ef. 1: 2 2. Sannolikt äro
äfven dessa ord riktade mot irrlärarenas
dyrkan af änglar, som de tillskrifvit en
medlande ställning mellan församlingen och
Gud. Se kap. 2: 19, der det just om
deras ängladyrkan säges, att de icke höllo
fast vid hufvudet (d. ä. Kristus).
** Med församlingen menas här såsom
ofta annars (så t. ex. öfverallt i
efeser-brefvet) icke den enskilda
lokalförsamlingen utan samfundet af alla troende (se
anm. till Matt. 16: 18, 1 Kor. 12: 28).
f Kristus är församlingens hufvud (se
kap. 2: 19, Ef. 1: 22, 4: 10, 5: 23) och
församlingen är hans kropp (se 1 Kor.
12: 27, Ef. 1: 23, 4: 12, 5: 23, 30).
Kristus är den, som herskar öfver
församlingen, och från hvilken församlingen får sitt
lif och sin tillväxt.
tt Såsom förstfödd ifrån de döda är
Kristus begynnelsen, d. v. s. han är den
förste bland de döda, som stått upp till
himmelskt lif. Alla öfriga, som blifvit
uppväckta (såsom Lazarus, Jairus dotter
m. fl.), hafva stått upp till ett jordiskt lif
för att åter inom kort stiga ned i
dödsriket igen. Att Kristi uppståndelse
fram-ställes såsom en födelse, dermed jemför
Ap. G. 2: 24.
f* den främste i rang i alla afseenden,
d. v. s. icke blott i förhållande till
skapelsen (v. 16 f.) utan ock till
församlingen (v. 18). Det förra har han blifvit
genom skapelsens handling, det senare
genom uppståndelsen, utan hvilken han icke
skulle vara församlingens hufvud.
341 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
