Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna. Kcip. 6: 16 — 2 0
tolkarenas grekiska öfversättning af gamla testamentet men icke i den
hebreiska grundtexten (så i kap. 1: 6, 12: 2l), eller som i grundtexten
hafva en annan betydelse och lydelse, så att de icke hade kunnat
begagnas såsom bevis, om de blifvit anförda på hebreiska (så i kap. 1: 7,
10: 37, 12: 5 f., 15: 26 och isynnerhet 10: 5—lO). Författaren synes
hafva varit en man, som icke förstått hebreiska, alltså en hellenistisk, till
Kristus omvänd jude. Att judarna i Jerusalem i allmänhet förstodo
grekiska^ kan man se af Ap. G. 22: 2.
Hvem som är brefvets författare, känner man icke. Bedan i slutet
af andra eller början af tredje århundradet efter Kristus uppstod den giss
ningen, att det skulle vara skrifvet af apostelen Paulus. Detta är dock
omöjligt. Det är icke tänkbart, att Paulus skulle hafva behandlat gamla
testamentet så, som brefvets författare gör, och som vi nyss anmärkt. Se
för öfrigt kap. 1: 10, 2: 7, 4: 3 följ. m. fl. st., der bevisningar byggas
— det måste man för sanningens skull ärligt medgifva — på missförstånd af
anförda skriftställen, omöjliga för en apostel. Icke heller låter det tänka
sig, atfc Paulus skulle hafva begått de misstag, som förekomma i kap.
9: 2—4, angående den gammalisraelitiska helgedomens inrättning. Sjelfva
lärosättet och språket i brefvet till hebreerna är ock ett helt annat än i
Pauli bref. I kap. 2: 3 förklarar författaren dessutom uttryckligt, att
han sjelf mottagit evangelium af apostlarna, hvilket icke var händelsen
med Paulus, som hade fått det genom direkt uppenbarelse af Kristus (se
isynnerhet Gal. 1: 11 följ.). För öfrigt tillegnar författaren sig icke
apostoliskt anseende — något som Paulus oupphörligt i sina bref gör,
och som han allra mest skulle hafva haft orsak att göra i ett bref till
en hebreisk församling. Dertill kommer, att de äldsta kyrkofäderna nästan
enhälligt förklara, att brefvet icke är skrifvet af Paulus. Eusebius (f 340
e. Kr.) omtalar i sin kyrkohistoria, att det i den kristna kyrkan ännu
på hans tid icke var allmänt erkänd t såsom en apostolisk skrift. Mot
slutet af det fjerde århundradet nämner äfven Hieronymus, att den
vester-ländska kyrkan bestred dess anseende. På kyrkomötena i Hippo år 393
samt i Kartago åren 397 och 419 vardt det likväl upptaget bland de
nytestamentliga skrifterna.
Luther — och ingen har kunnat hafva större vördnad för Guds
ord än han — satte högt värde på brefvet till hebreerna men
förklarade dock, att det icke hörde till 5)de rätta och vissa hufvudböckerna»
i den heliga skrift, att det »icke kunde i alla ting likställas med de
apostoliska brefvenX), emedan J)nägot trä, halm eller hö blifvit inblandadt deri».
Detta omdöme grundade han dels på kap. 2: 3 dels derpå, att författaren
i kap. 6: é följ. förklarar det omöjligt för en affälling att åter blifva
omvänd, hvilket icke öfverensstämmer med nya testamentets lära för öfrigt.
En mycket gammal gissning är, att Lukas skulle vara brefvets
författare. Men det är icke möjligt. Författaren måste hafva varit en
jude-kristen (kap. 1: l), men Lukas var en omvänd hedning. Luther gissade på
Apollos, som ju var en mycket framstående judekristen (se Ap. G. 18: 24—
28). Men om hans författareskap förekommer ingen antydan alls hos de äldre
kyrkofäderna. Mest tilltalande af alla gissningar torde den vara, som, stödd
på en sägen från andra århundradet, antager, att brefvet är skrifvet af
— 441 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
