- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
475

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 9 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brefvet till hebreerna.

Kap. 10: 28 — 34.

20. sägande: Detta är blodet
af det förbund, som Gud har
förordnat åt eder.

2 Mos. 24: 8.

21. Men äfven tabernaklet och
alla gudstjenstens käril bestänkte
han likaledes med blodet.*

* Se härom tilläggsanmärkningen vid
kapitlets slut.

22. Och* nästan** i blod
renas alltf enligt lagen, och utan
blodsutgjutelse sker ickeff
förlåtelse. f *

3 Mos. 17: 11.

* Såsom det gick till vid förbundets
invigning, så gick det ock allt jemt i
fortsättningen till, att nästan all rening skedde i
blod.

** Ordställningen i grundspråket visar,
att ordet nästan hör till hela versen och
ej blott till dess förra del.

f alla ting, som genom folkets synd
orenas. Se t. ex. 3 Mos. 8: is, 16: 16 följ.
Somliga bibeltolkare tro, att författaren med
ordet allt menar både personer och saker.
Det är dock mindre sannolikt. Nästan
allt, säger författaren, ty stundom kunde
rening ske genom vatten. Se 2 Mos. 19:
10, 3 Mos. 15: 5 följ., 16: 26, 28, 22: 6,
4 Mos. 31: 22—24.

tt enligt Mose lag. Det är nämligen
det mosaiska lagförbundets ordning,
författaren här i v. 18—22 beskrifver.

t* Äfven hit hör ordet nästan. Det
är i den mosaiska lagstiftningen nästan
alltid så, att syndaförlåtelse icke sker utan
blodsutgjutelse, enligt 3 Mos. 17: ii.
Undantag gifvas dock. I händelse af
fattigdom fick syndoffret ske utan blod. Se
derom 3 Mos. 5: ii—13. För öfrigt må
noga märkas, att här blott är fråga om
förlåtelse för ouppsätliga synder. Ty
endast för sådana fingo offer frambäras. Se
v. 7 och anm. dertill. Uppsåtliga synder
kunde ock förlåtas, men det skedde aldrig
genom blodsutgjutelse. Ett synnerligen
tydligt exempel derpå är Davids fall med
Bat-seba (2 Sam. 11: f.). Se för öfrigt Ps. 32
och 51. När man alltså, förbiseende ordet
nästan, tolkat denna vers så, som om
syndaförlåtelse aldrig kunnat ske utan
blodsutgjutelse, då har man i författarens ord
inlagt något, som han aldrig sagt, och som
icke heller är sant.

23. Det är alltså* nödvändigt,
att afbilderna af de (ting), som
äro i himlarna,** renas med dessa
(saker) f men de himmelska
(tingen) ff sjelfva genom bättre offer
än dessa, f*

* på grund af det i v. 22 omtalade
förhållandet.

d. v. s. tabernaklet och alla dertill
hörande ting, som ju enligt kap. 8: 6 voro
afbilder af den himmelska helgedomen och
de ting, som höra till denna.

t med bockars och oxars blod samt
vatten, stänkt på dem medelst pui-purull
och isop (v. 19).

tt den himmelska helgedomen, och hvad
dertill hör.

t* nämligen Kristi kropps offer. Såsom
det mosaiska tabernaklet orenades genom
folkets synd och derför skulle renas genom
offerdjurens blod, så tänker författaren, att
äfven den himmelska helgedomen var
genom folkets synd orenad och behöfde renas.
Dertill fordrades dock bättre offer. Icke
djuroffers blod utan endast Kristi eget
offerblod kunde åstadkomma denna rening.
Denna föreställning om den himmelska
helgedomens orenande och rening får icke
genom konstlade tolkningar bortförklaras.
Författaren har haft den. I nya
testamentet för öfrigt förekommer den icke.
Det är väl dock naturligt, att författaren
icke tänker på en rening af den högsta
himmelen, som motsvarar det allraheligaste,
utan endast de lägre himlarna, hvilkas
af-bild det yttre tabernaklet var. Se v. 11
och anm. dertill.

24. Ty* Kristus har icke gått
in i en med händer gjord
helgedom,** en motbild till den sanna
(helgedomen), utan in i sjelfva
himmelen t för att nu visa sig
inför Guds ansigtett för oss,t*

* Att Kristi offer afsåg att rena icke
den jordiska utan den himmelska
helgedomen, det bevisar författaren här genom
att anföra, att Kristus gick in i den
himmelska.

** En sådan helgedom var det
mosaiska tabernaklet (kap. 8: 5), der Aron
gick in.

t som är den sanna helgedomen.

tt När öfverstepresten gick in i det
allraheligaste, så visade han sig inför Gud,
som tronade öfver keruberna på nådasto-

— 475 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free