- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
497

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 12 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brefvet till hebreerna.

Kap. 10: 16 — 23.

den helighet, som Gud vill gifva eder
(v. 10).

t Gudj Jehovah. Jemför Matt. 5: 8,
1 Joh. 8: 2. Att se Gud är ett uttryck
för den eviga saligheten.

15. seende till, att ingen* må
vara, som blir efter från Guds
nåd,** att icke någon bitterhets
rot,f växande upp, må vålla
besvär ff och genom denna de
många befiäekas,

5 Mos. 29: 18. 2 Kor. 6: i. Ebr.
3: 12.

Församlingen skall se till hvar och
en lem, att ingen enda må vara o. s. v.

** stannar i loppet och faller ifrån
nåden.

f Om någon genom synd blir efter, så
blir han en bitter rot, som bär mycken
bitter frukt. Hans synd griper omkring
sig. Derjgenom besmittas församlingen i
sin helhet, och hon upphör att vara den
heliga församling, som hon skulle vara.

ft blifva församlingen till hinders. —
Orden äro hemtade från 5 Mos. 29: is
enligt de sjuttio uttolkarenas öfversättning,
som något af viker från den hebreiska
grundtexten.

16. att icke någon må vara
en horkarl * eller oandlig ** såsom
Esau, som för en enda måltid
sålde bort sin egen
förstfödslo-rätt.t

1 Mos. 25: 31 följ.

Här är detta ord enligt
sammanhanget sannolikt att fatta i oegentlig betydelse
= afifälling. Jemför kap. 3: 12.
Förhållandet mellan Gud och hans folk liknas
ofta i gamla testamentet vid ett äktenskap ;
folkets otrohet mot Gud blir då såsom ett
äktenskapsbrott. Se anm. till Matt. 12: 3 9.

** som icke frågar efter det andliga
och himmelska.

-j- Så göra de, som för att undgå
förföljelse samt få en kort njutning här (kap.
11: 2 5) försaka den salighet, som väntar
Guds folk.

17. Ty I veten, att han ock,^
när han sedermera ville ärfva
välsignelsen,** vardt förkastad,f
ty till sinnesändring fann han
icke rum, ehuru han med tårar
sökte efter den.ff

* såsom det var att vänta efter en
sådan synd.

** förstfödslovälsignelsen. Derom läses
i 1 Mos. 27: 31 följ.

t af Gud. Denna förkastelse fick sitt
uttryck genom Isaks vägran att gifva
honom den begärda välsignelsen.

tt efter sinnesändring. Se 1 Mos. 27:
3 4, der det står, att Esau gaf till ett stort
och bittert rop, hvilket dock icke hade
någon verkan. Hade Esau nu kunnat
ändra sitt sinne och göra det gjorda ogjordt,
huru gerna hade han ej velat det! Men
det var, trots alla tårar, omöjligt. Och så,
menar författaren, är det omöjligt för den
afifällige att åter förnyas till sinnesändring.
Somliga bibeltolkare fatta meningen så,
att Esau sökte ändra sin faders sinne.
Men det strider uppenbart emot orden.
Se för öfrigt om denna sak anmärkningen
till kap. 6: 6 följ., 10: 2 6 följ.

18. Ty* I hafven icke
kommit** till [ett berg], som man
tager på,f och till en antänd eld
och till töcken och mörker och
storm tt

2 Mos. 19: 12 följ. 5 Mos. 4: lo
följ., 5: 22.

* För att göra den i v. 15—17
fram-stälda varningen desto mer gripande,
skildrar författaren i det följande den saliga
ställning, i hvilken de hade kommit
genom tron.

** när I blefven troende.

t d. v. s. till ett yttre och sinnligt
berg, såsom Israel när det kom till Sinai.
Jemför Luk. 24: 39^ def samma ord står.
Orden ett herg saknas i somliga goda
handskrifter af grundtexten. Tager man bort
dem, så blir öfversättningen: I hafven icke
kommit till en eld, som man tager på, och
som är antänd.

tt Här syftar författaren på de
förskräckliga tecken, som skedde på Sinai,
när Gud steg ned för att gifva Israel sin
lag. Se 5 Mos. 4: 10 följ.

19. och till ljud af basun och
röst af ord,* hvilken (var sådan,
att) de, som jfingo höra den,
un-danbådo sig, att icke (något) ord
ytterligare skulle talas till dem,**

2 Mos. 19: 16 följ., 20: 18 f. 5 Mos.
5: 26, 18: 16.

* När Guds röst uttalade lagens ord,

II

— 497 —

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free