Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kap. 10: 28 — 34.
♦ Författaren begagnar här ett ord
(veog), som betyder ny i anseende till tiden,
så att saken förut icke funnits till.
Annars plägar han för att uttrycka det nya
förbundet använda ett ord, som betyder
ny i anseende till beskaffenheten (xatuog).
Det nya förbundet är nytt i begge dessa
afseenden.
** Det gamla förbundets medelperson
var Moses. Se anmärkningen till kap. 8:
6, 9: 15.
-)- nämligen Jesu blod, som verkligen
renar från synd. Det gamla förbundets
bestänkningsblod var det offerblod, som
Moses vid Sinai stänkte på Israels folk.
Se kap. 9: 19.
tt Abel talar i sitt blod (kap. 11: 4)
om en Gud, som hämnas, Jesu blod talar
om en Gud, som för syndares frälsning
gifver ut sin enfödde son i döden.
Somliga bibeltolkare fatta meningen sålunda:
Abels blod ropar till Gud om hämd, Jesu
blod ropar till Gud om nåd. Men här är
enligt hela sammanhanget icke fråga om,
hvad Jesu blod ropar till Gud för oss,
utan hvad det talar till oss om Gud.
25. feen till, att I icke
undanbed jen eder den, som talar;*
ty om de der** icke kunde
und-när de undanbedt sig den,
som talade t på jorden, ft mycket
mindre ftf vi, somf* vända oss
från den, som talar från
himlarna,f**
* Med dessa ord syftar författaren
tillbaka på vers 19, och hans mening är:
Sen till, att I icke blifven sådana, att I
icke viljen höra Gud tala.
** nämligen Israels barn.
*** undfly straff.
t Grundtextens ord betyder egentligen
gifva gudasvar, gifva guddomlig
uppenbarelse.
ft d. v. s. på Sinai. Det var
visserligen icke af ovillighet att höra utan af
förskräckelse, som Israels barn bådo, att Gud
icke skulle tala till dem utan till Moses,
och att Moses sedan skulle säga dem Guds
ord (2 Mos. 20: 18 f.). Men författaren
ser deri ändå en ohörsamhet, då han
betraktar det i ljuset af den motsägelseacde,
som utmärkte folket under hela den
följande tiden.
ttt herrligare uppenbarelse, desto
större ansvar.
om vi affalla.
t** Med »den som talade på jorden», och
»den som talar från himlarna» menar
författaren naturligtvis icke två olika gudar
utan en och samma Gud, som talat sitt
ord på olika sätt. Till Israels barn talade
han det på jorden, då han steg ned på
Sinai; till oss talar han det från
himlarna i den profetia, som anföres i nästa
vers.
26. hvars röst då* skakade
jorden;** men nu har han
lof-vat,f sägande :tt Ännu en gångf f f
skall jag skaka icke allenast
jorden utan ock himmelen.f*
* när lagen gafs.
Det står visserligen icke i 2 Mos.
19: 18, att Guds röst skakade jorden.
Men författaren tänker på sådana ställen
som Dom. 5: 4 f., Ps. 68: 9, 114: 7 samt
tillämpar dem på händelsen vid Sinai.
t Märk, att författaren framställer de
följande orden såsom ett löfte. I hvad
mening han kan göra det, säger han i v.
27. Detta löfte, menar författaren, gäller
just oss, ty nu förestår dess uppfyllelse
vid herrens snara återkomst.
tt Gud säger dessa ord fortfarande i
skriften.
ttt en enda gång och icke mer. Detta
är den gång, som nu förestår, då herren
kommer igen, och som bildar öfvergången
till den nya himmelen och den nya jorden.
Jemför 2 Petr. 3: is, Upp. 21: i.
t* Orden läsas i Hagg. 2: 7.
27. Men (orden) »ännu en gång»
gifva till känna upphörandet* af
de ting, som skakas,** såsom (de
der äro) gjorda, på det att de
må vänta på dem, som icke
skakas, f
Matt. 24: 3 6. 2 Petr. 3: lo.
* Ordagrant: bortflyttningen. Samma
ord i kap. 11: 5, 7: 12. De närvarande
tingen skola flyttas bort, d. v. s. upphöra
att vara till.
** de ting, som skakas, äro den
närvarande himmelen och jorden.
t d. v. s. de nya himlarna och den
nya jorden. Den närvarande himmelen
— 499 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
