Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 3: 6 — 10.
Johannes första bref.
«ett Kristus» och »känna Kristus», så att det
jsenare egentligen icke är något annat än
en förklaring af det förra Gemför 3 Joh.
v. 11). Somliga bibeltolkare tro dock,
att han med det förra menar det samma
som att lekamligen skåda Kristus. Jemför
kap. 1: 1. Han skulle då vilja säga: Den
som lefver i synd, han har aldrig
personligen känt eller sett Kristus, ej heller har
han genom evangelii predikan lärt känna
honom.
7. Barn, må ingen förvilla
eder.* Den som gör
rättfärdigheten, är rättfärdig,** såsom dennef
^r rättfärdig.-ff
1 Joh. 2: 29.
* Dessa ord antyda, att villolärare
redan hade uppträdt inom de kristna
församlingar, till hvilka apostelen skref.
** Den villfarelse, som Johannes i v. 7—
10 åsyftar, bestod således deruti, att somliga
trodde, att man kunde vara rättfärdig
inför Gud utan att vandra i ett rättfärdigt
lefverne. Detta torde hafva haft sin grund
i ett missförstånd af Pauli lära om
rätt-fördiggörelsen af tron utan lagens
gernin-gar. I motsats deremot framställer
Johannes det rättfärdiga lefvernet såsom ett
nödvändigt bevis på den sanna
rätifär-digheten. Endast den, som gör
rättfärdigheten, är rättfärdig; den, som gör synden,
är af djefvulen. Dermed förnekar han
naturligtvis icke Pauli lära, att menniskan
Icommer till rättfärdighet genom tron, utan
han betonar endast, att den sanna
rättfärdigheten af tron yttrar sig i ett rättfärdigt
lefverne.
f nämligen Kristus.
tt Att Kristus är rättfärdig, innebär,
-att han i alla afseenden gör Guds vilja.
8. Den, som gör synden, är
af djefvulen,* emedan djefvulen
syndar från begynnelsen.**
Der-till uppenbarades Guds son, att
han skulle förstöraf djefvulens
g-erningar.f*
Ps. 68: 21 f. Joh. 8: 44.
* hans sinnesriktning har sitt ursprung
från djefvulen. Detta starka uttryck visar,
att apostelen med orden göra synd menar
det samma som att lefva i synd (se v. 4).
** d. v. s. djefvulen är den förste, som
syndat; med hans fall började synden att
vara till; och han fortfar äfven att synda.
Den syndiga sinnesriktningen hos
menni-skorna har sin yttersta orsak i hans synd.
Synderna äro icke enstaka handlingar utan
sammanhang med hvarandra; de utgöra
tvärtom en sammanhängande kedja, eoiii
tager sin början med djefvulens fall.
t egentligen: upplösa. Se Joh. 2: 19,
der samma ord står. Jemför ock 2 Petr.
3: 10—12.
t* d. v. s. de gerningar, som djefvulen
verkar i alla dem, som äro af honom. Se
Joh. 1: 3 9 och anm. dertill.
9. Hvar och en, som är född
ur Gud, gör icke synd, ty hans
säd* förblifver i honom, och han
kan icke synda,** emedan han
är född ur Gud.
1 Petr. 1: 23. 1 Joh. 5: 18.
* Med Guds säd kan apostelen mena
Guds ord. Jemför 1 Petr. 1: 2 3, Jak.
1: 18. Dock är det sannolikare, att han
menar Guds ande, som den troende fått.
Denna ande är såsom en Guds säd, som
är nedlagd i den troendes hjerta, och ur
hvilken alltjemt ett heligt lif växer upp.
** Det är för honom en moralisk
omöjlighet att lefva i synd. Såsom hela
sammanhanget uppenbart visar, menar
apostelen här med ordet synda det samma, som
han förut kallat att göra synd. Dermed
förnekar han således alls icke, hvad han sagt
i kap. 1: 8, lo. Den troendes erfarenhet
är den bästa förklaringen af detta
sammanhang. Det är omöjligt för honom att
inrätta sitt lif efter synden. Han kan
icke synda. Tvärtom renar han sig från
synd. Dermed förnekas dock icke, att han
har synd, ja att han gång efter annan måste
beklaga, att han icke kan göra det goda,
som han vill, utan ännu här och der
faller och syndar. Men när han faller, så
är det, som om han fölle i eld eller vatten.
Det bränner i honom och han måste upp,
ty han Tean icke synda.
10. På detta* äro Guds barn
och djefvulens barn uppenbara:**
hvar och en som icke gör
rättfärdighet är icke af Gud, och
den som icke älskar sin broder, f
* det nyss förut sagda.
** Barnet bär sin faders drag, hvaraf
man kan känna, hvems barn det är. Den,
som gör rättfärdigheten, liknar Gud och
ådagalägger dermed, att han är af Gud;
— 560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
