Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 3: 6 — 10.
Johannes första bref.
tt till godo för oss, till frälsning för
oss. Att ordet för icke kan betyda i
stället för, synes deraf, att apostelen begagnar
samma ord, när han strax säger, att vi äro
pligtiga att låta våra själar för bröderna,
t* Se Joh. 15: 12 f.
17. Men den som har
verlds-1ig förmögenhet* och ser sin
broder vara i behof ** och sluter sitt
hjerta*** för honom^f huru
för-blifver Guds kärlek ff i honom?t*
5 Mos. 15: 7. Luk. 3: ii. 1 Joh. 4:
20, 5: 1. Jak. 2: 15 f.
* Ordagrant: verldens förmögenhet.
Med verlden menar apostelen naturligtvis
icke den ogudaktiga menniskoverlden utan
de timliga, jordiska tingen. Se anm. till
Rom. 11: 12. Verldens förmögenhet är
alltså en förmögenhet, som består i
timliga ting.
** Ordagrant: hafvande behof.
*** Om betydelsen af det ord, som här
står i grundtexten, se anm. till Luk. 1: 7 8.
t Egentligen: från honom, d. v. s. så
att han obarmhertigt vänder sig bort ifrån
honom. Jemför anm. till kap. 2: 28.
11 Med Guds kärlek kan menas
antingen den kärlek, med hvilken Gud älskar
oss, eller den kärlek, med hvilken vi älska
Gud. Det senare är här meningen.
t* Om han ock förut älskat Gud, så
är dock kärleken icke qvar i honom.
18. Barn, må vi icke älska
med ord, ej heller med tungan
utan i gerning och sanning.*
* En kärlek, som yttrar sig allenast i
ord och vackert tal, är en skenkärlek.
Endast den kärlek är sann, som yttrar sig
i verk och gerning.
19. Och på detta* skola vi**
lära känna, att vi äro af
sanningen,*** och skola t inför honom ff
öfvertyga våra hjertan^f*
* nämligen derpå att vi älska i gerning
och sanning.
** när vi pröfva oss sjelfva.
att det är den guddomliga
sanningen, som regerar i oss och bestämmer vårt
väsen Qemför Joh. 8: 47, 18: 37). Isak
går det på ett ut att vara af sanningen
och att vara af Gud (v. 10).
t skola sålunda kunna.
ff inför Gud.
f* Apostelen tänker sig
sjelfpröfnin-gen såsom ett samtal mellan den troende
och hans hjerta inför Gud (jemför Ps.
42: 12, 43: 5, 103: 1 följ.). Vid detta
samtal gäller det att öfvertyga hjertat om
något. Hvad detta är, säges i v. 20. —
Somliga bibeltolkare öfversätta: stilla våra
hjertan. Men grundtextens ord betyder
icke stilla, ehuru stillandet kan vara en
följd af öf^vertygandet.
20. att om hjertat fördömer
oss, att* Gud är större än vårt
hjerta och känner allt.**
* Detta att är endast ett
återupprepande af det närmast föregående att.
Vid sjelfransakandet kan det hända,
att hjertat till följd af den ännu
qvarbo-ende synden (kap. 1: 8) och de deraf följande
svaghetssynderna (kap. 1: 9 f.) fördömer oss
inför Gud, såsom vore vi icke af
sanningen. Detta är egnadt att slå ned modet.
Då skola vi, om vi veta med oss, att vi
älska bröderna, kunna öfvertyga hjertat,
att Gud är större än vårt hjerta, så att
han icke ser blott dessa synder utan
känner allt och derför vet, att vi trots all
skröplighet ändå äro af sanningen.
Jemför Joh. 21: 15 följ., der Petrus på
herrens tre gånger upprepade fråga: Älskar
du mig? vädjar till herrens eget allvetande
och svarar: Ja, herre, du vet allting, du
vet, att jag har dig kär. — Om denna
vers må för öfrigt märkas, att den är
ytterst svårfattlig. Grundtextens ord kunna
ock öfversättas på flere olika sätt,
hvar-igenom meningen blir en annan. Den här
gifna förklaringen synes dock vara mest
sannolik.
21. Älskade, om vårt hjerta
icke fördömer oss,* så hafva vi
frimodighet till Gud,**
* Det är icke alltid fallet, att hjertat
fördömer oss, när vi ransaka vårt väsende
inför Gud. Vi kunna ock hafva ett godt
samvete och vara fullt vissa om vårt
nådestånd, medvetna om, att vi hålla Guds bud
och vandra honom till behag (v. 22).
** När deremot hjertat fördömer oss,
så äro vi missmodiga.
22. och* hvad helst vi bedja,
få vi af honom, emedan vi hålla.
— 562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
