Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 14 — 22.
Jakobs bref.
dugtiga voro de uti att lära och vara
mästare. Litet af gerningar och mycket af
ord pläga följas åt. För öfrigt är här icke
fråga blott om egentligt lärareembete utan
äfven om det talande i församlingen, som
i den äldsta tiden var tillåtet för hvarje
manlig församlingsmedlem.
** Att uppträda såsom lärare medför
ett stort ansvar och kan derför ådraga den
lärande en svår dom, om han förgår sig.
2. Tj i många stycken sjnda*
vi allesammans; ** om någon icke
syndar i ett ord, f så är denne en
fullkomlig man, mäktig att tygla
äfven hela kroppen.ff
Ordspr. 20:9. Pred. 7:21. Jak. 1:26.
* Ordagrant: stöta emot. Se kap. 2:
10, 2 Petr. 1: lo.
alla troende. Vi hafva derför skuld
nog och böra icke fara efter sådant, som
förökar vårt ansvar och vår skuld. Endast
den, som är kallad af herren, må
vedervåga något sådant.
t Vid lärandet kommer det au på att
kunna tala rätt. Men att synda i ett ord,
det går mycket lätt. Derför är det så
äf-ventyrligt att vara lärare.
•ft Tungan är svårast att styra; den
som kan styra henne, han kan ock styra
alla de öfriga lemmarna.
3. Men om vi lägga* tyglarna
i munnen på hästarna, på det de
må lyda oss, och vända (så) hela
deras kropp;
* Ordagrant: kasta.
4. se äfven skeppen, som äro
så stora och drifvas af hårda
vindar, vändas af ett mycket litet
roder, hvart den styrandes
åstun-dan vill;
5. på samma sätt är äfven
tungan en liten lem och skryter
öfver stora ting.* Se en så liten
eld huru stor skog han
antänder 1 **
Ordspr. 12: 18, 15: 2. Ps. 140: 3 f.
* Såsom tygeln i munnen på hästen är
obetydlig men ändå vänder hela hans kropp,
och såsom rodret är litet men ändå vänder
det stora skeppet, på samma sätt är ock
tungan en obetydlig lem men kan dock
skryta öfver, att hon gör stora ting.
En högst obetydlig eld kan skryta
öfver, att han antänder och bränner ned
den största skog.
6. Äfven tungan är en eld.
Såsom orättfärdighetens verld*
ställer sig tungan bland våra
lemmar, hon som befläckar hela
kroppen** och sätter i låga
lifshju-letf och (sjelf) sättes i låga af
gehenna. f f
Matt. 15: ll, 18: f.
* Tungan kallas »orättfärdighetens verld»,
emedan all orättfärdighet är, så att säga,
samlad i henne. Med hvar och en af de
andra lemmarna kan en menniska endast
utöfva ett visst slag af orättfärdighet, men
med tungan kan hon utöfva allt slags synd.
Tungan ingjuter genom sitt syndiga
tal lidelsens gift i de öfriga lemmarna, och
det onda talet öfvergår så till ond handling.
Det onda talet är likasom den tändande
gnistan. Kan man blott styra tungan och
hindra henne att tala ondt, så kan man
ock styra de öfriga lemmarna (v. 2).
t Ordagrant: födelsens hjul. Det är
mycket svårt att förstå detta uttryck, men
sannolikt menar författaren en menniskas
hela lefnadslopp. Detta är hos den
ogud-aktige likt ett brinnande hjul, som rullar
fram. Tungan är den, som sätter det i
låga, d. v. s. hon uppfyller lifvet med
allt ondt, som likt en eld förhärjar det
samma både lekamligen och andligen.
tf d. ä. af helvetet. Från djefvulen
är det, den eld kommer, som sätter tungan
i låga och genom henne hela lifshjulet.
7. Ty all natur, både
fyrfota-djurs och foglars, både kräldjurs
och hafsdjurs, kufvas och är
kuf-vad genom den menskliga
naturen ; *
* Menniskan har gjort och gör sig allt
fortfarande till herre öfver djurverlden.
8. men tungan kan ingen bland
menniskor kufva,* ett ostadigt
ondt,** full af dödsbringande
gift. t
* Det kan endast Gud göra.
** Jakob kallar henne ett ostadigt eller
oroligt ondt, emedan hon icke kan vara
stilla utan ständigt rör sig i onda ord.
— 598 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
